Emmas blogg va

Ok.. hjälp. Jag har tackat ja? I november (tror jag) åker jag. Kommer kännas sjukt att återse paradiset efter sju år. Jag vet inte vad jag håller på med, vet inte ens om jag vågar. Om jag vågar lämna allt och klippas av totalt från vardagen och allt som händer här hemma. Åka själv till andra fucking sidan av jorden och vara borta i ett halvår, helt jävla ensam. Det faktum att jag är ensam är inte det som skrämmer mig mest, det är nog det som är det minsta problemet, det värsta är bara att jag inte vet vad jag ger mig in på. Det går inte ens att sätta sig in i situationen. Just nu är allt kaos i mitt huvud. Körkortshelvetet ger mig ännu mer ångest. Allt får lösa sig innan dess. Visst finns det återvändo, men jag vet att jag skulle ångra mig resten av livet om jag tackade nej?

Veckan hittils har varit underbar. Och det är fortfarande långt kvar till måndag.
Jodå. Vill inte tänka på att du ska åka igen.

När man inte har fått ett enda svar på ett halvår börjar man tappa både hoppet och lusten. Men när inboxen plötsligt innehöll det mest oväntade mailet just nu, insåg jag att ett enda beslut kan förändra mitt liv totalt om några månader. I’ll be far far away. Hjälp, detta är ju sjukt. Jag är glad, men rädd. Det är en lång väg kvar, men chansen finns. Vågar man ta den?

Efter en veckas ledighet kan tre slitsamma jobbdagar vara hårt. Imorgon får jag äntligen sova ut, för då är jag leedig! Och på fredag jobbar jag kl 07.30-16.00, sedan blir det hem och duscha och därefter vidare till Carolina på kvällen. För då är det ingen vanlig dag, det är hennes födelsedag. Det där med smörgåstårta har helt klart blivit en tradition, och det ser jag redan fram emot. (Trots allt så äter man bara det på ett enda ställe ju, nämligen hos familjen Berthlin, för vem fan gör smörgåstårta dessa dagar?) Ska bli kul att träffa mina kvinnor också, har fan inte setts ett skit i sommar. Det är ju lite sjukt ändå, det är fan skandal.

Efter fredag kommer lördag, DÅ DÅ DÅ DÅ ÄR JAG LYCKLIG!

Tack Emma för en underbar resa! Veckan var hur bra som helst och vi har haft det riktigt roligt och mysigt varenda dag. Lovely! Håller på att ladda in bilderna på datorn, så det kommer inom kort.

Måndag. Tillbaka till verkligheten, och fuck världen. Fuck misslyckad jobbansökan. Fuck höst. Fuck kommunaltrafik. Fuck att vara bitter. När klockan återigen ringde kl 05.30 imorse efter ynka fem timmars sömn var det botten av allt. Jag kan inte längre skjuta upp framtiden och jag inser att om 2 veckor kommer jag stå där som en jävla idiot utan varken liv eller plan. Negativ, ja som fan.
         Pallar inte, om jag bara hade NÅN jävla idé om vad jag vill göra vore det så jävla mycket lättare, men jag vet fan inte ens vad jag vill göra om två veckor då kalendern är totalblank. Knega på Arlanda i höst? Fyfan. Plugga? Fyfan. Resa? Vore grymt. Men var fan då, med vilka människor, och med vilka pengar? Gå i ide? Ja tack. Behöver peppen just nu. Denna vecka siktar jag mot lördag, och jag längtar så mycket! Vet inte hur jag har klarat mig dessa två månader, men jag lever än.

Ska dränka min negativa energi i massa toblerone och Sex and the city. Wo-ho!

Bah, ar sa sjukt javla trott och utmattad for tillfallet. Emma ligger redan och sover som ett litet barn pa sangen. I vanlig ordning har vi gatt runt precis hela dagen, men shoppingen gick mindre bra for min del. Har endast kopt ett diadem och annu ett par orhangen (masta sluta snart) idag. Men men, har helt enkelt inte varit min shoppingvecka denna vecka, men positivt ar att jag har den feta lonen kvar nar jag kommer hem.
           Ikvall unnade vi oss en middag ute. Vi akte till Leicester Square och at pa ett italienskt stalle med en bitchig servitris som inte fick nan dricks. Vi hade varken lust eller ork till att ga ut tredje kvallen pa rad, sa vi akte hem och snart ar det sangen. Vi ska upp tidigt imorrn och stada koket och sa innan vi tar en sista runda i stan innan vi aker till Heathrow, bluh.
            Igarkvall hade vi bestamt traff med gamle kare Richard, som ju faktiskt bor utanfor London. Hade inte sett honom sedan studenten sa det var riktigt kul att ses igen. Vi traffades i South Kensington vid halv tio, och Richard hade med sig sin kompis Matt, mycket trevlig kille. Vi gick till nan fancy bar och tog en drink sedan vidare till en pub for ytterligare forfriskningar. Nagra timmar senare hade vi hunnit aka fyllesubway och random taxi till en klubb som heter Fabric. Kon sag galet lang ut men vi kom in ratt fort anda. Fabric var ballt, sa stort att man gick totalt vilse pa vag till toaletterna, en stor letdown var dock den daliga house/techno som spelades pa alla dansgolv. Vid tretiden slapade vi oss hem, lagom fardiga. Vi haffade en nattbuss som vi tog mot Putney, synd for oss att den tog 55 min. Vi var doda nar vi stupade i vara sangar vid fem. Anda gick vi upp 10 imorse, inte konstigt att vi ar sa javla trotta. Det var hur som helst en bra och rolig kvall. Emma skrattade sa hon grat nar vi kollade pa bilderna imorse, fraga mig ej varfor. Hon ar en quasi. Idag traffade vi Richard igen for att ga en runda och ta en ol. Annars har vi mest varit oseriosa och garvat at daliga skamt.

Jobbigt tangentbord, god natt!

Hello folkes. Sjukt nog ar det redan fredag och imorgon maste vi satta oss pa planet hem igen! Vill inte! Veckan har varit sjukt bra hittils i alla fall, och innehallit allt mojligt. Vi har gatt runt massor och sett massa delar av staden, Covent Garden, China Town, Soho, Camden, Kensington, Hammersmith, Hampstead, Picadilly, Oxford street, Regent street osv osv. London ar en grym stad, och jag vill inte aka hem an! Nu vantar Emma pa mig, vi ska ut och forsoka shoppa mer desperat i sista sekund. Har lite angest for jag har shoppat for LITE, haha. Har hittils kopt en klanning, tva toppar, en kjol, tva par orhangen, nagellack och undies. Battre kan jag!

Jag är sämst på att packa. Slänger ner way too much i väskan och inser sedan att jag inte ens borde ha med hälften. Att prioritera är sedan det största problemet, vill inte ta ur nånting alls ur väskan. "Men den här kommer jag säkert vilja ha nån gång, och den här och den här blabla." Ja, nu har jag gjort mitt bästa i alla fall, min plan är ju att komma hem med en lite fullare väska på söndag! 
         Det blir tidigt imorrn. Upp och ta bussen till Arlanda, kanske ska ta en sväng förbi jobbet och jävlas lite med de stackarna? Moaha! Jag är taggad, och London blir ett grymt härligt återseende! Ha det bra folkes, för det kommer vi ha.

Bye va!

Det enda man bör göra just nu är att blicka framåt, men istället drivs tankarna bakåt, jämt och ständigt. Det får en att känna sig gammal som gatan. Kan seriöst sitta och iaktta folk som är några år yngre och tänka att de på sätt och vis har the time of their lives, utan att de vet om det själva. Samtidigt vet jag att man om några år kommer tänka samma sak om tiderna som är just nu. 19-årskris, någon?
        Varför är man aldrig nöjd? Vad var det egentligen som var så jävla great med att vara 16 år och dum? Jag vet inte. Bildtiteln "Skittid.jpg", kanske sa något för två år sedan, jag vet vad. Men det är väl bortglömt idag? Nej, inget är glömt, långt ifrån.

Nu blir det sova.

Vidrig känsla imorse när alarmet ringde kl 05.20 och jag insåg att jag var tvungen att gå upp för att ta mig igenom veckans sjätte arbetsdag. Men what to do, var zombie och höll på att missa bussen. Ännu mer zombie på bussen, somnade nästan och kände mig som världens mest ynkliga människa. Kom till Arlanda tidigt, sminkade mig och gick sedan till jobbet. Sjukt stressigt även idag, vafan har folk ingen mat hemma eller?! Till slut slog klockan halv tre och kvällspassarna kom in och jag fick ta rast. Var svinhungrig, att inte äta mellan 05.30 och 15.00, och sedan springa runt och döstressa hela dagen tär på en. Blaha. Sen fick vi jobba över en kvart för vissa människor är allmänt sega. Fick i alla fall skjuts hem av min snälla bror när jag slutade vid kvart över fyra, skönt att slippa svettbussen.
            Igår morse var den värsta morgonen på länge. Hade långt ifrån vaknat när jag kom till jobbet. Skulle ställa mig och göra sallader när jag såg att salladen var slut. Gick in i kylrummet och skulle lyfta ner en kartong med sallad som stod på högsta hyllan. Sträckte mig för att nå, och på vägen ner råkade jag stöta till en kartong på hyllan under. Kartongen gled av hyllan och ramlade pladask på golvet upp och ner. Man hörde nog på lång väg hur jag svor. Kartongen innehöll 30 råa ägg, som nu låg på golvet, inte längre lika hela. Var bara att ställa sig och torka, vilket tog hundra år och jag blev ännu mer stressad inför öppningen. Jag är alltid en klant på morgonen, men som sagt, det är alltid lika kul efteråt. Men i studens hetta ville jag mest sätta mig på första bästa buss hem och sova. Shit happens.
           Trots jobbhelg har jag hunnit med en del ändå. Middag på stan med mamma i fredags, mycket gott och trevligt. Igår släpade jag mig ner på stan igen, trots att jag var död, för att ta ett glad med Madde och Gabbi & co. Ville inte dissa brudarna, har knappt träffats på hela sommaren, sjukt nog. Jocke & co spelade på Blå och var sjukt grymma. Ville egentligen inte dra hem vid tio, men var så illa tvungen. Den korta stunden var i alla fall värd.
           Nu ska jag unna mig glass (lasten) och Sex and the city, klyschigt, men sitter inte fel. Imorgon blir det packa, FÖR PÅ TISDAG ÅKER VI! Jag är pepp pepp pepp! Och efter London är det inte lång till den 30 augusti, dör av längtan!

Jodå.

ÄNTLIGEN HELG, WOOOHOOO! Faaaaaan vad kuuuuuuuuul.
Nej, juuuuste! Jag ska ju jobba hela helgen också!

Bitterjävel.

Idag gjorde jag bort mig rejält på jobbet. En engelsk man kom och skulle köpa mat och ett glas vitt vin. För stunden var jag på väldigt bra humör eftersom jag nyss hade fått ett samtal som gav mig en gnista hopp. I alla fall, jag var överdrivet trevlig och glad mot mannen, och hade precis löst in rastkassan. Jag frågade om han ville ha ett glas vatten till vinet och gav honom en bricka etc. "What a lovely service!", sa han.
           Jag slog in alla hans varor i vanlig ordning, men mitt i gladheten råkade jag trycka på en hel flaska vin istället för ett glas. Trots att han var icke-svensk reagerade han på summan, och frågade om det verkligen kunde stämma. Jag trodde bara jag hade råkat trycka in på rött glas istället för vitt glas, inte en hel jävla flaska rött vin. Så jag log bara och sa typ "No, it’s the same price for red wine". Då sa han "Are you sure?", och kollade lite tveksamt. "Yes I am!", sa jag, och drog jag hans kreditkort, och en sekund efter kollade jag på skärmen och insåg vad jag just hade gjort. Ett glas vin och en pizzaslice för 261 spänn, jotack. Eftersom det var void, aka felslag, med kreditkort var jag tvungen att ringa kontoret så att en av cheferna skulle komma. Där stod jag och skämdes med min "lovely service" medan hans mat blev kall. Till slut kom Lena och skulle fixa skiten, men såklart fungerade ingenting. Allt var bara otroligt pinsamt och irriterande, och det slutade med att mannen fick tillbaka mellanskillnaden i cash. Han såg sjukt arg ut när han gick, sorry.
             Nu är jag hemma, och vill mest sova. Är ledig imorrn, underbart! Mindre underbart att jag jobbar torsdag-söndag dock. Ingen helg där inte, men så är det.
             Btw. Har kollat statistiken på bloggen de senaste veckorna. Tydligen brukar det vara runt 10 pers som läser om dagen. Nog för att jag bloggar för min, och mitt eget minnes, skull, men who are you people? Skriv nått vettja. God natt.

Alltså, nej.

Åh, sådan underbar lördagskväll. Timmars spöregn över Zinken och en förstörd frilla kvittade. Carolina, hallå igen! Tionde gången gillt, lite sjukt. Jonas var pricken över i:et. Min hals värker fortfarande. Ett sista avslut med Hjärter dams sista sång vad det enda jag behövde. Läskigt många minnen dök upp, på gott och ont. L får tala för mig ännu en gång.

Där elljusspåren ledde hem till middagstid
där allting var modernt runt sjuttiosju
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där bodde jag, där bodde du
där bodde jag och du

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du.

Nu måste jag firra mig, sedan ta bussen till jobbet. Hallelujah.

För en halvtimme sen kändes allting lika hopplöst som igår. En kort konversation med en gammal vän på msn, en runda ner på stan senare. Lycka. Ikväll bär det av igen, en nostalgitripp till Zinkensdamm. Jag behöver det här.

Back in the days. Sommar 06, time of my life.

Ångest över hur jävla lite tid i telefonen kan kosta så förbannat mycket pengar. Det är helt jävla sjukt, jag är chockad, arg, ledsen. Jag vet ju knappt vad som händer, vad du gör, hur du mår. Att få höra din röst i några minuter, nån gång i veckan i en månad skulle kosta 5500 kr hade jag aldrig kunnat tro. Fan fan fan fan fan. Pallar inte med det här. 
           Ångest över ikväll. Åka in till stan och gå ut på 080808, eller stanna hemma och dö. Är så förbannat trött efter denna jobbvecka, men det enda jag har sett fram emot är helgen då man kan ha något slags liv för en stund. När den väl kommer vet jag inte ens om jag orkar göra nått av den. hxuyqwe489uiwjkwqrjcjipwg. Ångeststad, ångestväder, ångestsaknad, ångestpengar, ångestjobb, ångesthöst, ångestmusik. Ångest över att jobba sex dagar nästa vecka. Fucking jävla skithelvete.

Klockan är halv nio, och jag skulle kunna somna när som helst. Denna jobbvecka är lagom kul, och hälften är inte ens avklarad. Imorse kl 06.30 på busshållsplatsen, typ storm och piskande spöregn, kallt, grått och jävligt. Det enda jag ville göra var att springa hem, sova länge och ligga i sängen framför tv:n hela dagen, men icke. 
        Dagarna är schizo, ena stunden dött andra stunden galen rush. Igår kom det inte mindre än TRE spanska knattefotbollslag årgångarna 96, 97 & 98, med tränare, inom loppet av en kvart, det blev totalt kaos. Alla skulle ha olika saker, ingen kunde ett ord engelska, alla skrek. Pricken över i:et var att varenda jävla unge hade en knallblå tröja på sig. Det var som om hela restaurangen fylldes med typ 50 skrikande smurfar, och dom tog aldrig slut. Efter 40 minuters kallabalik försvann dom lika fort som dom kom. Sånna där random saker händer lite då och då, alltid lika komiskt. Vill bara ha helg nu, en stor letdown dock att kräftskivan blev inställd. Vad som händer nu återstår att se, är bara så jävla trött på att jobba. Ge mig nått värt.