Återspeglar verkligen vad som kretsar i en människas huvud. Ibland nästan läskigt mycket. God morgon.

Is the way to go, eller? Fan alltså. FAAAAN. Blir inte klok på mig själv. Nej hörni, för övrigt är jag lite puckad som blev övertalad att gå ut igår trots att jag kände att halsen började må dåligt. Man lever bara en gång, sa jag visst och drog in i dimman. Trevlig kväll dock, över förväntan. Däremot kände jag verkligen att man bara lever en gång när jag vaknade imorse och halsen värkte förbannat mycket. Dåligt Emma, mycket dåligt. Det har visst blivit lite väl mycket fest den senaste månaden, inte helt okej faktiskt. Inte konstigt att min stackars kropp säger ifrån. Såhär har man inte levt sedan hösten 2006, den perioden var inte att leka med. Unga och oförstörda! Snart är man en gammal hagga, om två veckor rättare sagt. Ska njuta av att vara dum tonåring lite till så länge.
            Nästa vecka drar pluggbomben igång. Uppsats med min skadade grupp som jag redan inte pallar med. Plus argumentationstal och annat. Lösningen blir en rehab-plugg-helg hemma, ljuva hemma! Kanske lyckas kurera mig till måndag. Försöker fortfarande tränga undan all skit, går väl inte så bra. Speciellt inte idag.

Känns som att bubblan jag levt i den senaste månaden håller på att spricka. På riktigt. Man kanske var naiv om man trodde att den där positiva känslan över livet skulle hålla i sig. Det förflutna och vardagen hinner ikapp förr eller senare. Tror något har dött i mig de senaste dagarna. Orkar inte ens reflektera över allt som hänt. Varje dag är ett fett jävla frågetecken. And so am I. Hatar att konstatera det, men jag oroar mig redan för våren. Vad håller jag på med? Vad gör jag? Vad vill jag? Tre år känns som en livstid. Är så förbannat rädd för att misslyckas eller ångra mig.
          Ett ljus i denna veckas mörker är i alla fall grejen att jag flyttar om två veckor! Helt galet random, och tur hade jag. Hyran stiger och det blir fan saftigt i längden. Men man lever bara en gång, och jag vantrivs lite halvt i detta shithole. Nä, det var en överdrift. Men detta blir förhoppningsvis väldigt mycket bättre.

Allt kan dra åt helvete.

Har ännu inte bjudits på någon otur idag. Jobbet gick smärtfritt till och såg dessutom nyss att jag har fått VG på ena delkursen, skrivkursen. WEY! Bra poäng också, känns bra att man inte har tappat det helt. Tentorna för grundkursen är även rättade, men måste hämta dem i skolan så det får bli nästa vecka.
        Nu är jag taggad för en nykter och lugn helg. Ikväll blir det god middag (för ovanlighetens skull) och lite Idoltittande hos Joanna. Imorgon ska jag umgås med mina bruds. Söndag bjuder om planen kvarstår på huvudstaden. Känns otroligt konstigt att jag vistats där så lite de senaste månaderna. Under två år var Stockholm tur och retur en del av min vardag. Konstant. Och jag kommer alltid att älska den förbannade staden, så mycket bra men också så mycket dåliga minnen som jag förknippar den med. Där ska jag hamna mer permanent om inte allt för många år. Jag har ju min vision om en perfekt lägenhet på Söder, mitt i smeten fast på en fin tvärgata. Keep on dreaming säger jag bara, måste göra karriär först kanske? Och hur det blir med den saken är ju ganska oklart. Hoho.

Gode gudars.

Vaknade med halsont imorse, detta är verkligen inte bra. Vägrar blir sjuk, jag som aldrig blir sjuk. Var sjuk på riktigt för typ tre år sedan. Åker väl på nån lätt förkylning en gång om året men inte mer än så. Vi får se hur det går. Kanske får SI, vore osoft! Efter fyra koppar insektsgift med honung och lite Ipren beger jag mig vidare. Så det så.

De personliga sommarlåtarna kan antingen slå helt rätt eller helt fel såhär på morgonkvisten. Komiskt. Ännu en totalt oförutsägbar vecka väntar. Hoppas den blir något bättre än föregående. Äh, ska inte klaga. Förra veckan var bra, men inte lika bra som den kunde varit. Jahajaaaaaa. Vart är man på väg egentligen? Med hela livet alltså.

Fan fan fan fan fan fan fan.

Satte nästan mitt heliga morgonté i halsen när jag nyss läste detta. Jag har levt på en lögn, min sort står på listan. Haha! Nice med insektsgift varenda morgon. Kanske därför man är som man är.

Men det är jag fan inte. Åhåååååååååååå orkar inte orkar inte orkar INTE.

Som sagt, jag vaknade upp imorse med en fet ångest. Över allt? Över vädret som skriker att vintern snart är här for real (lite senare började det mycket riktigt att SNÖA). Över den ständiga match som livet innebär, där jag fortfarande sitter fastbunden och maktlös på avbytarbänken. Över att jag knappt hade börjat på den populärvetenskapliga essän som ska in imorgon. Över det mesta med andra ord. Efter lite frukost kändes livet lite lättare och jag bestämde träff med Joanna på Hum C för att skriva på essäer som as i biblioteket. Även om dagen till största delen har innehållit facebookstalking och oseriösa diskussioner så har jag lyckats klämma fram ett färdigt utkast. Framgång. Ångest är inte bra, inte bra alls. Jag hatar ångest. För övrigt åt jag nyss den mest värda middagen på länge. Laxfilé med vitlöksstekta champinjoner och keso (höjden av lyx, unnade mig ett paket). Det är ju alltid något, som det heter.

Oh ja.

Grönt té är sedan två månader tillbaka mitt nya kaffe. Nästan. I alla fall på morgonen och kvällen. Det är sjukt värt. Hälsosamt (eller?) dessutom. Jag är seg i skallen och mitt essäskrivande går extremt sakta framåt, eller där ljög jag, det går inte alls. Behöver en jävla spark i baken känner jag. Sjukt för övrigt att det är november! Helt galet och nästan lite ofattbart. Snart jul liksom, det blir en höjdare med tanke på avsaknaden av svensk tradition i fjol. Inte för att klaga alls, men nu känner jag att jag har en del att ta igen. All in på julen i år säger jag bara. Men det är ju en ganska bra bit kvar, och jag har på känn att det kommer hinna hända en massa både bra och dåliga saker innan dess.

P.S. Är sjukt sugen på GLASS. Gimme. Mångfald är inget som kan beskriva mitt matförråd här i Uppsala. Garvade nästan när jag studerade min kylskåpshylla innan handlingen igår. Stackars student.

Allting är bra konstigt, hela jävla tiden. Jag tror att jag mår ganska bra just nu. Känns skumt att säga det och mena det, men jag tror faktiskt det. Efter en vår och sommar från helvetet vad gäller jag, mig och allting, så känns nuläget förvånandsvärt jävla bra. Även fast man vaknar ibland och inte vet vad man ska ta sig till, så vet man att detta liv på något vis är början på något bättre. För varje vecka som går så börjar jag känna igen mig själv mer och mer, samtidigt som jag ständigt upptäcker nya sidor. Samma grej jag kände i paradiset. Svårt att sätta ord på vad det är. Som att lära känna sig själv igen efter att totalt ha tappat kontakten. Emma 2.0. Hoppas jag. Jag vill inte, får inte, kan inte falla tillbaka dit ner.
        Jag har haft riktigt kul de senaste veckorna, även om saker ibland har sugit och känts skit så har det ofta känts positivt i slutändan. Kanske blev Uppsala en räddning trots allt, åtminstone en temporär räddning. Jag hoppas mer än något att denna bra känsla håller i sig. Jag sitter i min ganska kassa lilla lya och äter min Euroshopper-tonfisk, men det är skönt, det är bra. Ibland är det till och med ganska gott.
        För övrigt sitter jag verk-ligen på avbytarbänken tills vidare. Värmer upp lite lätt. Observerar spelet, men känner mig totalt handikappad och är verkligen inte med i matchen än. Bollen ligger hos den store målgöraren. Nu garvar jag lite, för det är inte meningen att ni ska fatta mina fina metaforer. Haha. Herregud, analysen har börjat.

Man är ju inte den som är den, eller? Aaaaaaaaaaaaaah. Min mage och min hjärna.

Korta inlägg is the new black.

Bergochdalbana var det, ja.