Satte nästan mitt heliga morgonté i halsen när jag nyss läste detta. Jag har levt på en lögn, min sort står på listan. Haha! Nice med insektsgift varenda morgon. Kanske därför man är som man är.

Men det är jag fan inte. Åhåååååååååååå orkar inte orkar inte orkar INTE.

Som sagt, jag vaknade upp imorse med en fet ångest. Över allt? Över vädret som skriker att vintern snart är här for real (lite senare började det mycket riktigt att SNÖA). Över den ständiga match som livet innebär, där jag fortfarande sitter fastbunden och maktlös på avbytarbänken. Över att jag knappt hade börjat på den populärvetenskapliga essän som ska in imorgon. Över det mesta med andra ord. Efter lite frukost kändes livet lite lättare och jag bestämde träff med Joanna på Hum C för att skriva på essäer som as i biblioteket. Även om dagen till största delen har innehållit facebookstalking och oseriösa diskussioner så har jag lyckats klämma fram ett färdigt utkast. Framgång. Ångest är inte bra, inte bra alls. Jag hatar ångest. För övrigt åt jag nyss den mest värda middagen på länge. Laxfilé med vitlöksstekta champinjoner och keso (höjden av lyx, unnade mig ett paket). Det är ju alltid något, som det heter.

Oh ja.

Grönt té är sedan två månader tillbaka mitt nya kaffe. Nästan. I alla fall på morgonen och kvällen. Det är sjukt värt. Hälsosamt (eller?) dessutom. Jag är seg i skallen och mitt essäskrivande går extremt sakta framåt, eller där ljög jag, det går inte alls. Behöver en jävla spark i baken känner jag. Sjukt för övrigt att det är november! Helt galet och nästan lite ofattbart. Snart jul liksom, det blir en höjdare med tanke på avsaknaden av svensk tradition i fjol. Inte för att klaga alls, men nu känner jag att jag har en del att ta igen. All in på julen i år säger jag bara. Men det är ju en ganska bra bit kvar, och jag har på känn att det kommer hinna hända en massa både bra och dåliga saker innan dess.

P.S. Är sjukt sugen på GLASS. Gimme. Mångfald är inget som kan beskriva mitt matförråd här i Uppsala. Garvade nästan när jag studerade min kylskåpshylla innan handlingen igår. Stackars student.

Allting är bra konstigt, hela jävla tiden. Jag tror att jag mår ganska bra just nu. Känns skumt att säga det och mena det, men jag tror faktiskt det. Efter en vår och sommar från helvetet vad gäller jag, mig och allting, så känns nuläget förvånandsvärt jävla bra. Även fast man vaknar ibland och inte vet vad man ska ta sig till, så vet man att detta liv på något vis är början på något bättre. För varje vecka som går så börjar jag känna igen mig själv mer och mer, samtidigt som jag ständigt upptäcker nya sidor. Samma grej jag kände i paradiset. Svårt att sätta ord på vad det är. Som att lära känna sig själv igen efter att totalt ha tappat kontakten. Emma 2.0. Hoppas jag. Jag vill inte, får inte, kan inte falla tillbaka dit ner.
        Jag har haft riktigt kul de senaste veckorna, även om saker ibland har sugit och känts skit så har det ofta känts positivt i slutändan. Kanske blev Uppsala en räddning trots allt, åtminstone en temporär räddning. Jag hoppas mer än något att denna bra känsla håller i sig. Jag sitter i min ganska kassa lilla lya och äter min Euroshopper-tonfisk, men det är skönt, det är bra. Ibland är det till och med ganska gott.
        För övrigt sitter jag verk-ligen på avbytarbänken tills vidare. Värmer upp lite lätt. Observerar spelet, men känner mig totalt handikappad och är verkligen inte med i matchen än. Bollen ligger hos den store målgöraren. Nu garvar jag lite, för det är inte meningen att ni ska fatta mina fina metaforer. Haha. Herregud, analysen har börjat.

Man är ju inte den som är den, eller? Aaaaaaaaaaaaaah. Min mage och min hjärna.

Korta inlägg is the new black.

Bergochdalbana var det, ja.

Idag kan jag säga att jag är extremt tillfreds med livet och glad.

Happy up here.

Skär alltid lika mycket i hjärtat varje gång jag får den frågan.

Haha. Hela den här dagen har jag ofrivilligt varit ganska IQ-befriad. Började redan imorse när jag skulle koka ägg. Glömde lägga i äggen för det första. La i dem i all hast när vattnet kokade, vilket resulterade i att ena sprack och det vällde ut massa äggsörja. Tyvärr var det inte jag själv som märkte det, eftersom jag smart nog gick och sminkade mig i väntan på att de skulle bli klara. Pinsamt när någon annan måste ingripa för att ens äckliga ägg inte ska koka över totalt. Sen var det quinoan också, kokade och doserade helt fel (vem fan misslyckas med det?). Allt detta måste berott på att jag glömde gå och köpa yoghurt igårkväll. En morgon utan yoghurt för mig är som jultomten utan skägg (kom inte på något bättre).
            Att börja dagen med kortslutning i skallen är inte att rekomendera när man har x antal timmars plugg framför sig. Satt på Dag H och kände mig allmänt snurrig. Åt Exotic Snacks, förmodligen det mest värda idag. Jag spyr på Lennart och Kurt nu. Palla palla palla. Jobbade från kl 15. Enkel huvudräkning kändes som tredje gradens ekvationer osv. På detta skämde jag ut mig på Ica. Blev helt överlycklig när jag trodde att ett storpack köttfärs kostade 49.90, men glömde den lilla detaljen att det var priset per kilo. Kassörskan trodde förmodligen jag var förtappad. Speciellt när jag tappade bort mina prismärkningslappar också, hur fan kan de ha lossnat? Vet inte vad jag ville säga med detta, förutom att idag inte är min dag. Jag behöver sömn, sömn och åter sömn. Svaret finns där. Lättare sagt än gjort.

Kul kontoutdrag.

Haha. Jag säger som Joanna:
-  Det finns alltid någon som är sämre.

Värt motto i tentapluggandet. Jag längtar till fredag kväll. Då jävlar blir det andra bullar.

Av mig och alla andra ett uttjatat ord som helt tappat sitt värde, men kvällen får sammanfattas med det. Ångest. Som en effekt av allt allt allt som har hänt. För att ingenting kan bli vad det en gång har varit. Jag kan aldrig bestämma mig, finns ingen som helst balans. Ena dagen är livet en fest, framtiden ljus och det förflutna något jag lagt bakom mig. Andra dagen är det bara mörker och återigen mörker, inget som helst ljus i sikte. Vissa dagar är både och. Pallar inte med denna bergochdalbana. Dagsformen kan även bero på avsaknad av uppmuntran och genuina känslor. Och som grädde på moset, tio timmars plugg. Förlitar mig på tanken om att tiden reder ut det mesta, och kanske läker alla såren om man har tur. Dags för belöning nu, nya Veckorevyn och därefter sömn om jag lyckas. Oj vad peppen lyser med sin frånvaro. Nighty.

Tror jag ska skaffa en ny blogg någon vacker dag. Helt galet vad mycket skitsnack det finns bevarat här, rätt lärorikt trots allt att gå igenom arkivet. Jag mår illa, vet inte om det är psykiskt eller fysiskt. Hela dagen har varit en blandning av en jävla massa sinnestillstånd. Återseenden som väcker känslor. Strosa längs Götgatan och känna sig yr på tåget mot Uppsala. Nej hörni, jag står fast vid att jag ska styra upp mig efter nästa fredag. En vecka till kan man klara sig, bara att blunda för det mesta så försvinner det tillfälligt.
          Appropå ingenting så undrar jag verkligen vad jag åt till middag ikväll. Kyckling, tomatsås, alla kryddor jag har, wokgrönsaker, squash, ärtor. I en enda röra. Såg verkligen äckligt ut, men skenet bedrog, lite i alla fall. Haha, jag måste lära mig laga god mat. Visst hade man bara kunnat leva på skit som typ pyttipanna och sånt, men fan heller. Nu ska resten av lördagskvällen spenderas med Kurt och Lennart. Mina ragg för veckan.

Efter tentan nästa fredag (HJÄLP) ska jag styra upp mitt liv. På alla sätt och vis. Good luck with that. Det är den där rutinen jag ständigt söker efter, men den tycks aldrig infinna sig. Varje dag är ett nytt kapitel, vilket i och för sig är sjukt stimulerande, men ibland blir jag galen på att aldrig ha ordning på livet och tankarna. Har insett att mitt gamla goda beteende från gymnasiet sitter kvar. Gör allt i sista sekund och hoppas på det bästa. Hitills i mitt liv har det funkat utmärkt, men jag fruktar att det en dag kommer gå åt helvete. Gör om, gör rätt. Nu tycker någon säkert att jag är löjlig, men jag är seriöst orolig för att få underkänt på min första tenta. Ingenting talar för det, men det där med att tro på sig själv har aldrig varit min starka sida. Möjligtvis utåt sett, men fan inte tvärtom. Ajaaaaaaaaaaaaaa. Idag kommer Carro och äter middag i mitt äckliga kök, mysigt värre!

Det här med tolkning är intressant. River jag upp gamla sår, eller tar jag itu med något oundvikligt? Finns förmodligen rätt inget svar, som på så mycket annat. Vet fan inte vad jag håller på med som vanligt. Ständig förvirring. Upp eller ner. Asgarv eller patetiska tårar. Ingen trygghet. Inget lugn.
           Annat ångestframkallande, 15 oktober närmar sig. PA. Är det ens något jag vill? Vad fan vill jag? Jag kanske bara intalar mig själv att det är rätt. Återigen, är detta studentliv något för mig? Famlar efter konkreta svar som kan göra mig klokare, men ju mer jag tänker, överväger, kollar runt, desto mindre klok blir jag. Funderar på att bara skicka in ansökan och sluta tänka nu. Fan, jag orkar inte. Orkar inte bestämma över mitt liv. Meeeeeen fuck D. Ikväll blir det in i dimman. Imorgon börjar 10 dagars tentaplugg. Den dagen, den sorgen, säger jag bara.

P.S. Vad är dealen med dom här fula blommorna och den lite halvt spygröna färgen? Haha. Men vem orkar lägga ner tid på sånt. Någon dag när jag får för mycket fritid till övers kanske. Herrå.