Dan före dan före dan..
Redan onsdag, helt sjukt. Måndagens gubbskiva vart verkligen lyckad! S3A’s spex var sjävklart bäst och publiken skrattade sig igenom det. Trodde jag skulle pissa på mig innan jag entrade scenen, men sedan gick allt bra. Ser minst sagt fram emot att se det på film senare, kommer dö! Maddes tal till Inger och Henrik var jättefint, och blödig som jag är började jag såklart grina. Höjdpunkten av hela kvällen var såklart lärarnas spex, helt oslagbart. Alla satt och kved sig i stolarna typ, underbart!
Efter gubbskivan blev det ett otroligt kärt återseende, Lillie är äntligen hemma efter 6,5 månad! Fasen vad jag har saknat henne. Vi satt i hennes rum och beskådade hennes högar av nya kläder, pratade gamla minnen och om vad som har hänt det senaste halvåret. Själv känns det som om inte så mycket direkt har hänt, men när någon sedan ber en berätta så inser man hur sjukt mycket som hinner hända under en så kort tid.
Igår och idag har det inte hänt mycket alls i skolan. Man har mest gått runt och varit sentimental och pratat om fredag. Idag hade vi avslutsfika med klassen och Henrik, sjukt sorligt kändes det. Ska bli skönt att sluta, men ändå vill jag verkligen inte lämna allt detta. Så som livet är nu får det gärna vara länge länge. Tyvärr kan man dock inte stoppa tiden och om två dagar är det dags. Väderprognosen ser lovande ut, det blir värme. Shit, imorgon är det liksom "imorgon"! Ska man skratta eller gråta?
