Ja, var ska man börja egentligen? Fredagen var en av de bästa dagarna i hela mitt liv, kunde inte ha blivit bättre, helt underbar. Dagen började med champagnefrukost hos Linnea med Gabbi, Madde, Lise, Andreia, Victoria, Bim, Linnea och Issa. Alla hade tagit med sig massa gott, allt från pannkakor och frallor till glass och jordgubbar, och champagne såklart. Efter en stund var vi tvugna att skynda oss vidare till skolan för studentlektionerna, de gick utmärkt. Hela förmiddagen gick väldigt fort, man hann inte ens tänka. Plötslig stod vi där i aulan och väntade på att tacka av lärarna. Redan då började tårarna komma, jag grät sjukt mycket. Det blev inte bättre när jag nådde Henrik och Inger i avtackningsledet, det var länge sedan jag grät så mycket. Kommer sakna dem så otroligt mycket, bästa mentorerna och lärarna på hela skolan.
När alla 156 studenter hade tackat av lärarna tågade vi upp till Midgården och väntade på att få komma in i klassrummet och se ut genom glasdörrarna. När vi fick komma in sprang alla in fort som fan och försökte haffa sin egen studentmössa. Alla bytte ut sina abiturientmössor mot vita mössor, allt kändes bara sjukt overkligt. Man kunde inte fatta att det var sant! Där stod man och tittade ut över folkhavet genom dörrarna, som man sett så många gånger förr, men på denna gång stod man själv innanför. Helt galet kändes det. Innanför Midgården var det varmt och svettigt, vi skrek och sjöng och innan man hade förstått att man var där började nedräkningen "10, 9, 8,7 …". Kl 12.00 sprang vi ut på trappan! Finns väl inget annat ord än lycka som kan beskriva den stunden. Och blödig som man är så grät jag ännu mer. Vi skrek som idioter och sjöng studentsången tills vi fick ont i halsen. Sedan var det ner och krama familjen, och därefter fotografering på muren.
Senare gick vi ner mot vägen där en bil med den sedvanliga orkestern väntade, efter den tågade alla studenter sedan ner mot stan och drack champagne och var lyckliga. Allt kändes bara helt jävla sjukt och underbart. Efter "paraden" hämtade Krister upp oss i en röd cab som vi blev skjutsade i ner till stan med hög musik. Vi tutade, sjöng och vinkade åt alla som gick förbi, och sedan anlände vi till Drakegården där massa människor väntade för mottagningen.
Mottagningen var helt underbar! Föräldrarna hade verkligen lagt ner tid på allt, kom runt 100 pers totalt och vi fick massvis med fina presenter! Samban kom såklart och spelade, och vi fick våra kära handdukar. Jocke spelade med sitt band och de var riktigt duktiga. Allt var bara underbart helt enkelt, och vädret var perfekt. Mottagningen kändes tyvärr mer som 3 minuter än 3 timmar. Tiden går fort när man har roligt, och kl fem gick vi iväg för att byta om till studentbalen. Helene fixade mitt hår, sedan sminkade jag mig och satte på mig min klänning som jag längtat riktigt mycket efter att få ha på mig. Man kände sig som en liten bakelse eller något. Alla tog massa bilder på oss och sedan blev vi körda till hamnen i caben igen.
Nere vid hamnen väntade alla studenter på att båten skulle komma. Alla var så fina och glada. När båten kom satte vi oss uppe på däck med vår välkomstdrink och sedan bar det av mot Skoklosters slott. För att sammanfatta balen: sjukt skoj! Trevlig middag med massa fina tal, en hel del vin, mycket prat, skratt och en massa dans. Kom hem halv tre på natten och somnade gott efter en helt fantastisk dag och natt.
30 maj är en för mig oförglömlig dag! Tack alla som gjorde den till vad den var! Ni är guld värda.

Linnea och Madde på frukosten.

Allihopa.

Utspringet!

Skratt och tårar, typ.

Balklänningarna på.

Jag.
Idag var det Graduation Day, ja som vanligt har vi lite udda traditioner. Man kommer tillbaka på måndagen och så är det en ceremoni i aulan med tal, uppträdanden samt betygs- och stipendieutdelning. Jag fick ett stipendie i historia på 1200 kr, riktigt roligt! Och jag är sjukt nöjd med mina betyg, hur fan har jag orkat? Kan inte säga annat än att jag är stolt över mig själv. Fällde många tårar i slutet när vi för sista gången stod upp och sjöng "Time is here". Aldrig mer, jag kan inte fatta att det är över. Jag har inte smält allt som hänt de senaste dagarna än, och det kommer nog ta ett bra tag innan jag inser att jag faktiskt har tagit studenten.
JAG HAR TAGIT STUDENTEN!