Världens bästa, och mest saknade människa.

<3

Detta har varit den segaste dagen på länge. Jobbade 14.30-22.30, och idag var Arlanda dött som i graven. Ingen fattade varför. Semestertid och juli. Tiden gick galet långsamt och jag bara stod och räknade minutrarna. Hellre döstressad och rush nästan än stendött. När det är mycket kunder händer det saker. Man gör fel, man skämmer ut sig, glömmer saker, tappar köttfärs i huvudet osv. Då kan man åtminstone roa sig åt sina egna misstag. Anyway, det är på tiden att jag skaffar kassakort, vilket i och för sig är bra, men det suger dock att jag därför måste komma in tidigare imorrn. Det betyder att jag jobbar 10.30-22.30 imorgon, fy helvete! Jag kommer stupa. Nu måste jag verkligen sova, god natt folkes.

JIIAAAAA! JAG KLARADE DET!! YES YES YES!

Jag var riktigt nervös och rastlös innan, speciellt när man satt och försökte läsa i sista sekunden och hörde andra diskutera bredvid. Satt och höll för öronen för att inte bli förvirrad. Det blev inte bättre när man såg människor komma ut från skrivsalen framför och se sjukt besvikna ut. En tjej kom ut och var förstörd och berättade för sin pojkvän att hon hade missat med 1 poäng.
      Till slut öppnade en tant dörren och sa att det var vår tur. Vi fick visa ID, sedan fick vi ett nummer på en dator vi skulle sitta vid. När provet började, fokuserade jag verkligen inte på något annat, har fan aldrig varit så koncentrerad tror jag. Många frågor var lätta, vissa rätt svåra och vissa hade jag aldrig ens hört talas om. När jag var klar hade jag flaggat några, som jag sedan gick igenom. Det mesta handlar om att använda allt man läst i boken med logiskt tänkande, så till slut kryssade jag i de alternativ som verkade mest rimliga. Därefter tryckte jag på "avsluta prov", sen kom det upp en ruta "Är du verkligen säker?" Tvekade lite, sen tryckte jag "Ok". JIIAAAAA! GODKÄND!! Sån jävla lättnad. Jag är grymt nöjd med 60 poäng, över min förväntan. Jag gick därifrån med ett stort leende på läpparna. Nu kan jag stryka detta från listan, fyfan vad skööööönt!

Något som är mindre skönt är att jag börjar jobba imorrn igen efter 2 veckors ledigt. Men om 3 veckor åker jag och Emma till London och lever livet. Fan vad jag ser fram emot det! Det kommer bli grymt helt enkelt.

Vilken jävla värme, 30+ idag och stekhett precis hela tiden! Det går knappt att vara ute, men jag klagar inte, trots att jag mestadels har spenderat de senaste dagarna inomhus med teoriboken bredvid mig. Igår fick jag och bror minst sagt en smärre chock när vi kom hem kl ett på natten. Mamma och pappa har varit på roadtrip i södra Sverige, Öland och lite sådant sen i måndags. Igår när de skulle komma hem pratade jag med mamma i telefon. "Vi blir lite sena sa hon" Sen hör jag pappa säga i bakgrunden att jag måste vara hemma när dom kommer eftersom de har en överraskning. Jaha, tänkte jag. I alla fall blev de så sena att jag hann åka iväg innan dom kom.
             Kvällens spenderades med Mikaela, först handlade vi på Ica sedan åkte vi ner till Våfflan och tog oss varsin glass. Därefter vidare hem till henne där vi drack hemgjorda mojitos, åt ost och kex och svullade i Ben&Jerry-glass. Det var verkligen inte igår vi två umgicks på tu man hand, men vi hade riktigt trevligt och mysigt i deras sköna utesoffor med värme. Mycket att ta igen om man säger så!
           Love hade varit inne i stan så jag fick skjuts hem med honom strax efter ett. I bilen säger jag typ "Just det, pappa sa att han hade en överraskning, undra vad fan det kan vara". Saken är att när det gäller pappa så kan en överraskning betyda allt från en liten småsak till världens jävla grej. Sen sa jag "Ja, typ som den där gången han kom hem från båtmässan och hade köpt en båt". Då syftade jag på vår första Uttern som vi hade för massa år sedan. Sen tänkte vi inte mer på det. När vi sedan svänger in för att parkera på garageuppfarten stannar Love bilen och vi båda sitter helt tysta för några sekunder och bara stirrar. Upp bakom bilen sitter det ett jävla släp med ingenting mindre än just en BÅT på. "Vaaad i helvete!", var typ det enda vi fick fram. De hade köpt en båt! Vi gick ur bilen och bara glodde och garvade åt den sjuka situationen, inte precis vad vi hade förväntat oss. Vår utombordare har varit halvtrasig sedan i höstas och vi har därför inte fått köra den i sommar. Har tjatat på pappa att vi ska lämna in den så att vi kan börja köra den igen, men det har aldrig blivit av. Så när de hade varit i Valdemarsvik hade de stött på en båtfirma som sålde dessa, även denna en Uttern, nästan likadan som vår gamla fast modellen mindre, och slagit till. Vi ska nu sälja vår gamla utombordare till båthandlaren i Valdemarksvik, och ha kvar segelbåten och denna nya. Lurigt, lurigt. 
         Trots att jag var tvungen att plugga slet jag mig några timmar för att ta en premiärtur med pappa och Axel. Vi badade och åkte ring. Jag skrek som en stucken gris och var skitfeg, det är inte min grej det där, men kul är det. Ska få en liten lektion i hur saker funkar, eftersom denna är lite mer avancerad än vår gamla. Sedan får jag tuta och köra igen, fan vad jag måste till Pilholmen i sommar! Suger ju att man börjar jobba på tisdag, men lite båtåkande kan man säkert klämma in. 
         Ikväll har jag varit hos Gabbi med Madde och druckit rödvin och snackat på hennes balkong. Hade även en traumatisk upplevelse när jag plötsligt kände hur något kröp på min arm. Utan att ens titta flög jag upp ur stolen, skrek som om jag höll på att bli mördad, hoppade, slängde med armarna och spattade, när jag sedan tittade ner på golvet såg jag en äckelspindel krypa iväg. Jag ryser fortfarande. Gabbi satt och skrattade, det förstår jag verkligen. Hade gärna haft det på film, mitt spindelproblem är inte ok nånstans. Till råga på allt spillde jag samtidigt ut ett halvt glas rödvin över deras träbord och trägolv. Bra jobbat, liksom. Nu måste jag sova. SISTA PLUGGDAGEN IMORGON, panik.

Jag saknar min plutt.

Jag drömde mardrömmar om körkortsteori inatt. Jag drömde att jag satte mig ner vid en dator i provrummet, och Madde satt bredvid. Hon lämnade in sitt prov efter typ 20 minuter och jag skrek till hennes att hon inte fick säga om hon klarade det eller inte, för då skulle jag få ångest. Sen tittade jag på skärmen och fråga efter fråga hade jag ingen aning om vad jag skulle svara på. Vissa frågor handlade om cykelsporter och olika grenar och jag hade knappt hört talas om något alls. Till slut hade jag 3 frågor kvar och så tickade en tidsmätare ner och började blinka eftersom det var 1 minut kvar. Jag kryssade in svaren på måfå och sedan lämnade jag in precis innan provtiden var slut. Sen fick jag veta att jag bara hade 21 rätt och jag blev helt knäckt och förstod inte vad som hade gått fel. Madde kom fram och var skitglad för hon hade klarat allting, på 20 minuter. HAHA! Palla detta, sitter just nu och besvarar frågor i teorihäftet, det är så förbannat tråkigt.
         Förresten, igår kväll och i natt var jag helt ensam i huset, och när det hade blivit mörkt var jag livrädd. Jag vet inte varför, men jag var så jävla rädd bara. Det kändes som att det skulle bryta sig in en mördare i huset. Jag inbillade mig att jag hörde steg från trappan och att det lät som om nån försökte lirka upp låset. Självklart var detta inte fallet, men jag var helt paranoid. Det är obehagligt att sova på tredje våningen, man har ju ingen aning om vad som händer i källaren. Fattar inte hur min bror vågar sova där. Till slut lyckades jag somna i alla fall, jag hade till och med låst dörren till mitt rum. Jag har sett för mycket skräckfilm. Back till teori nu.

Igår kände jag för första gången på riktigt länge att det verkligen var sommar! Dagen började med att jag gick upp halv tio, åt frulle och cyklade hem till Lise med Linnea. Väl hemma hos Lise fixade vi lite grejer och sedan satte vi oss i hennes minililla båt och styrde mot Pilholmen. Det tog en jävla tid att starta motorn men till slut gick det. Tyvärr hann vi inte åka mer än typ en tredjedel innan vi insåg att bensinen inte skulle räcka, så vi var tvugna att vända och åka tillbaka. Vi lade oss på en större båtbrygga en bit från Lise och mest garvade åt vårt misslyckade utflyktsförsök. Hur som helst, solen stekte sjukt mycket och det var inte ett enda moln på himlen. Vi låg på bryggan i några timmar, sedan ringde vi Linneas föräldrar som var ute med deras stora båt. De hämtade upp oss på Munkholmen sedan åkte vi en tur och la oss i en vik där vi låg och solade och pratade massor. Mot slutet bestämde jag mig för att hoppa vi vattnet, vilket blev årets första dopp, sjukt nog. Det var verkligen underbart och vattnet var över 22 grader varmt! Efter doppet åkte vi tillbaka hem till Lise där jag hämtade min cykel och cyklade hem igen. När jag kom hem såg jag att jag minst sagt hade brännt mig, hela pannan och runt bikinilinjen var jag knallröd, mindre nice, men färg fick jag.
       På kvällen hade Linnea bestämt sig för att hon skulle bjuda oss på middag. Det bjöds på foccacia med soltorkade tomater och oliver, caesarsallad och en sjukt god dressing med parmesan i. Allting hade hon gjort helt själv, till och med bakat brödet. Till efterrätt fick vi blåbärssmoothies, och när vi hade ätit klart var jag så sjukt mätt och belåten. Godaste på länge. 
       Idag är vädret precis lika underbart men jag har lovat mig själv att stanna inne för att plugga teori, fyfan vad sämst. Betalade precis in pengarna för provet till bankgirot, och på måndag gäller det. Jag är inte direkt känd för optimism vad gäller min egen prestationsförmåga, så därför har jag hela tiden i bakhuvudet att jag förmodligen kommer kugga skiten för att jag inte har pluggat tillräckligt. Hade jag varit smart hade jag ju satt igång seriöst redan för fem veckor sen när jag bokade provtiden, men nej. Klarar jag det, så gör jag, och om jag inte klarar det så får jag skylla mig själv helt enkelt. Den som lever får se.

P.S. Grattis DD på födelsedagen!

Jag är fortfarande mätt från igår. Jag, Lise och Linnea var hemma hos Lise och grillade och lagade världens godaste middag. Vi grillade kyckling och rotfrukter, till det åt vi en asgod sallad och basilikasås. Som pricken över i:et smälte vi choklad som vi doppade frukt i, tillsammans med glass. Kunde knappt gå efteråt. En mycket trevlig kväll!
       Idag ställde jag klockan och åkte in till Stockholm. Nere i Karlshamn blev jag förälskad i ett par jeans jag lånade av Carolina, de var helt enkelt så snygga att jag var tvungen att köpa ett par likadana (efter viss tveksamhet). Vanligtvis gillar jag inte att köpa likadana saker som nån man känner, men som sagt, för snygga för att motstå. Förlåt Carro! 1499 kr fick jag lägga ut för dom, men det tyckte jag att jag var värd. Har fasen knappt shoppat på hela sommaren, jag har sparat alla pengar till London, men det är lungan, hinner få lön några dagar innan vi åker också. Weiho.
       Har på Allsång med elefantungen i bakgrunden, likheten är fortfarande slående. Om en vecka börjar slavarbetet igen, jag ska verkligen njuta av denna ledighet resten av veckan. Om det vill till sig ska det ju uppenbarligen bli soool också. Det gillar vi!

Har precis proppat i mig glass, värt fast ändå sjukt ovärt. Det var riktigt skönt att komma hem igen, jag sov nästan hela bussresan i diverse konstiga ställningar, utsträckt över två säten. Med tanke på nattens sömnbrist behövdes det minst sagt. Hur som helst, resan har varit jättebra och jag ångrar inte alls att vi beslöt oss i sista sekund för att följa med. Första paraden var grymt kul, jag var taggad till tusen och inte alls ringrostig. Undra om man nånsin kommer bli ringrostig, det bara finns där liksom. Och så fort slagverket drar igång går det inte att stå still. Det är en väldigt speciell känsla, sambatagget. 
        Kvällarna har varit mycket trevliga, de har spenderats i vårt svettiga mans-klassrum samt på vårt lilla artistområde, "bakgården". Första kvällen spelade Copenhagen Steelband och nästan hela samban skakade loss till oljefaten, grymt! Gabbi blev även bundis med några i bandet och lyckades övertala dem att spela längre, till allas glädje. Både första och andra kvällen hade vi tänkt dra vidare efter kl 01.00, men det blev aldrig av pga olika anledningar. Bravaderna i Österslättskolans korridorer inatt var dock nöje nog, otippade människor spårade om något. Haha! Värd resa på det stora hela. Känns dock sjukt vemodigt att det förmodligen var bland de sista sambaresorna för oss. Galet mycket nostalgi och många minnen helt enkelt. Har fotat massor, när jag orkar, snart, ska jag lägga in bilderna på datorn.
         Just nu har jag GROV ångest inför mitt teoriprov som är om en vecka och två dagar. Har läst 1/3 av boken bara, lat som man är ibland. Love fixade Bonniers trafikskola åt mig, gjorde ett testprov på skoj i början av veckan och fick 40 p, heelt ok men långt ifrån färdigpluggad. Ska läsa klart boken och nöta programmet, som för övrigt är bra men innehåller många störande moment. Om jag känner att det skiter sig så bokar jag antingen av provtiden och skriver lite senare i sommar, eller så drar jag dit på vinst eller förlust. Jag har ju inget att förlora, om man säger så.
Herrå.    

"Vad jag bryr mig om nu, är att från samma säng, lyssna till samma regn."

Imorgon drar vi till Karlshamn after all, det kommer bli kul! Men fyfan vad jag är trött. Tog upp min blåa sambadräkt i förrgår för att kolla läget, fick en mindre chock när jag såg kaoset på underdelen. Hängen som lossnat, hängen som trasslat sig i klumpar, lösa paljetter etc! Så det var bara att börja planera reparationen, fick även inspiration av Gabbis mamma som hade gjort om hennes underdel till ett bälte. Idag har min underdel minst sagt genomgått en extreme makeover. Omsydd från trasig tanttrosa, till komplett bälte med hängen överallt. Lättare sagt än gjort, satt från kl 13.00 till 23.00 och sydde, i princip konstant, förutom en halvtimmes paus när jag sprang hem till Lillie och letade efter mitt sambaglitter och en matpaus. Hur har jag orkat?! Nu är det klart i alla fall, och nu återstår packningen. Pallar verkligen inte, ska upp kl 05.30 imorrn dessutom. Det blir att sova på bussen antar jag.
        Igår tog jag mig in till stan för att köpa paljetter och bikinitrosor, därefter vidare hem till Emma! Vi lagade tacos och drack hemgjorda cosmopolitans och vin på hennes balla tak. Vi hann även planera London lite, det kommer bli grymt! Nej nu måste jag packa klart, sedan SOVA. Nattie.

Dagen började med att klockan ringde 05.20 (bara för att jag ska kunna snooza till 05.29). Var hur JÄVLA trött som helst, hade inte sovit mycket och vaknade flera gånger inatt, sämst med andra ord. Åt frulle, slängde ihop mina saker och sprang till bussen. Satt och lyssnade på musik och ville sova hela dagen, men det gick icke. Kom till Arlanda kl 06.45, sminkade mig, bytte om till jobbkläder och satte mig sedan och väntade på mina kollegor som skulle komma med nyckeln. So far, so good, typ. 
          Resten av morgonen var mer eller mindre misslyckad, men jag garvar åt hela skiten nu i efterhand. Hade köket idag, vilket betyder att man måste fylla ett utrymme där maten skall stå med vatten, som sedan ska bli varmt och hålla matens temperatur under dagen. Detta gör man med en vattenslang, som har en stark stråle eftersom det är samma slang vi använder för att tvätta golven med på kvällarna. I alla fall, så stod jag och höll i slangen och fyllde på vatten och filosoferade. Sen tänkte jag "orka stå här och vänta", så jag satte fast slangen i sidan och gick sedan in i köket. Efter ca 5 sekunder hör jag typ "shhhchchhhhsshhhhh" och springer ut. När jag kommer ut ser jag att vattenslangen har lossnat där jag satte den, och börjat spruta åt alla håll. Ja ni vet hur en vattenslang med stark stråle blir om man inte håller i den, precis så. Hela glaset framför mig är nedsprutat, golvet är nedsprutat, och värst av allt, Robin, den nya killen som oskyldigt står i pizzan, ÄR NERSPRUTAD! Jag sprang fram till slangen och satte upp den igen. Hur jävla elak jag än kände mig så kunde jag inte hålla mig för skratt. Stod och asgarvade samtidigt som jag sa förlåt hundra gånger till den stackars blöta Robin. Jag tror inte han tyckte det var så kul, men han vågade nog inte bli arg så han försökte väl klämma fram några små skratt medan han såg sjukt obekväm ut. HAHAHA! Alltså, jävla klant! Men fyfan vad rolig syn detta var, kunde inte sluta garva åt mig själv och min egen dumhet.
         Jaja, det var bara början. När klockan var tio och vi hade hunnit öppna skulle jag göra ny köttfärssås. Gick in i kylrummet för att hämta två paket köttfärs, men såg att det inte fanns några. Istället fick jag gå in i kylrummet, som är som ett litet svinigt kallt rum med höga hyllor och massa frysvaror överallt. Högst upp på en hylla såg jag köttfärskartongerna. Ovanpå kartongen högst upp såg jag att det låg ett paket köttfärs, så jag tog ner det. Paketen väger typ 3,5 kilo och är stenhårda, precis som tunga isblock typ. Eftersom jag behövde ett paket till insåg jag att jag var tvungen att öppna en ny kartong, så jag sträckte mig och lutade på kartongen för att få ner den. Men vad jag inte visste var att längst upp på kartongen, precis in mot väggen, låg ännu ett paket köttfärs. Innan jag ens hinner tänka glider hela det feta trekilos ispaketet med stenhård köttfärs ner och faller en halvmeter innan det landar rakt på mitt huvud. FY HELVETE VAD ONT DET GJORDE. Jag skrek och svor sjukt högt, Ida kom inspringandes och trodde jag hade dött. När hon frågade vad som hade hänt, ja då började jag såklart asgarva igen. Hur FAN lyckas man!? Efter denna incident hade jag ont i huvudet i typ tre timmar, och resten av arbetsdagen var bara sämst. Till slut blev klockan 16.00 och jag blev hämtad av Love. Satte mig i bilen.

- Vad ska vi äta ikväll?
- Spaghetti och köttfärssås…
- SKOJAR DU MED MIG!?

Så nu sitter jag här, trött och jävlig, med en FET jävla bula mitt på huvudet och väntar på middagen, köttfärs..

Hemma från ännu en hård jobbdag, bläks. Det var nästan läskigt hur sjukt mycket det regnade denna eftermiddag när man kollade ut över flygplansbanorna. Det vräkte ner, haglade, åskade och blixtrade som fan! Då var det nästan lite mysigt att stå inne på jobbet och kolla ut, fyfan för att flyga i det vädret. Slutade kl 18.00, tog bussen till Märsta där regnet var om möjligt ännu värre. Sprang mellan 583 och 570, på den korta sträckan hann jag bli genomblöt, mina tygskor var det typ vattenpölar i. Ringde Love som var snäll och hämtade mig på stan, för den jävla 575 aldrig vill gå. 
         Dagens roligaste var på bussen. Alla var blöta och irriterade, och en man såg särskilt arg ut när han gick på. När vi hade åkt i typ 3 minuter hör man där bakifrån "MEN FÖR I HELVETE!!!!!". Alla kollar bak, och det var arga mannen som hade blivit ännu argare. Han hade lyckas sätta sig längst bak, och tydligen läckte det in i fönstret så han hade blivit helt dyngsur. Han sprang fram till busschauffören och skällde ut honom. Haha, som om det var hans fel? Gubben som satt bredvid mig började asgarva, och jag med. Fast sånna här saker låter ju aldrig lika kul när man försöker återberätta det.
            Imorgon blir det upp kl 05.30, sista jobbdagen på ett tag innan det blir 4 veckors heltid och slit. Vet fan inte hur jag ska kunna somna ikväll. Golvet dunkar, och nere i vardagsrummet sitter sex stycken män som är halvtipsy, än så länge åtminstone. Det löser sig va, nu ska jag göra en omelett och sedan dö lite.

Har fyndat idag! Var i Barkarby och kollade runt lite med mami. Hittade ett par skitsnygga marinblåa kilklackssandaler med snörning, de skulle ha kostat 599 kr, men med 70% rea fick jag dem för ynka 180 spänn. Dessutom köpte jag ett par ljusbeiga trekvartschinos, även de skulle ha kostat 599 kr men kostade nu 180 kr. Sjukt värt! Därefter svängde vi förbi Ikea och köpte lite nödvändigheter. Var resten av dagen tog vägen vet jag inte. Är ledig imorgon igen, men sedan blir det jobb i helgen. Pallar ej.
           Karlshamn eller inte, det är frågan? Nästa helg bär det av isånnafall, om vi nu beslutar oss för att åka med. Jag är ganska pepp faktiskt. Har fasen inte dansat samba på ett halvår med tanke på krånglet med våra träningar, men hur äkta är inte Karlshamn? Sambaresor är alltid speciella, det går inte riktigt stt förklara vad det är. Det går liksom inte att beskriva. Man både älskar och hatar det. Är det inte helt galet att det var sju år sedan vi började? Vilka skitungar vi var! Och vilka sjukt härliga minnen man har fått med sig under dessa sju år. Alla åren i Karlshamn, Aalborg, Kroatien, Hamburg, Barcelona (!), Bremen, Frankrike och så sjuuukt mycket annat. 

BIG LOVE.

P.S. Layouten ser cp ut i Mozilla och kanske med Mac (?). Aja, det ska vara blått i marginalerna och vitt här bland inläggen. Nu får det se ut såhär ett tag innan jag pallar göra något annat kreativt.

Dessa två dagar har varit helt sjuka, blir inte bättre när man dessutom får ta skit för saker man själv inte orsakat. Har inte haft EN lugn stund. Har varit helt galet mycket folk, galet mycket att göra, helt död, slutkörd är vad jag är. ALLA reser just nu. Gårdagen var värst av allt. Hade sovit 5 timmar, gick upp 05.30, jobbade sedan 13 timmar. Hur pigg är man efter det? Jag orkade i alla fall ta mig hem till Gabbi för att träffa tre gamla godingar och en ny bekantskap. Gabbi och Koffe bjöd mig, Carro och Jon på film med svull. Mycket trevligt, har saknat er så sjukt mycket. Vi såg Vägen ut, åt doritos och apelsinkrokant (ÅH!).
           Fick skjuts hem av Love som var hemkommen från 10 dagar i Portugal. Han var brun och glad. Jag var blek, äcklig, sliten och inte överdrivet pigg på livet över huvud taget. Jobb imorrn igen, och på onsdag, två dagar ledigt sedan jobb igen i helgen. Jag kommer bli rik! Och om jag vill så kommer jag spendera varenda öre i London. EMMA SNART ÅKER VI! Fan vad grymt det ska bli! Jag längtar.

P.S. Gullet har skaffat en blogg nu: http://ollart.blogg.se 
Jag saknar dig hela tiden.

Dags att ta tag, i vad som helst. Vad fan har jag gjort idag? Ställde klockan på nio för att inte ställa om dygnet totalt inför de kommande jobbdagarna. Tänkte gå ut och gå innan frukosten. Gjorde jag det? Nej, jag somnade om och sov till kvart över tio istället. Värt dock. Åt frukost som bestod av två kokta ägg, en finncrisp med brieost och Kellog’s Special K med mjölk. Efter det vet jag inte ens vad jag har gjort, och klockan är 15.35. Jo, jag har läst lite teori och sedan spelat lite GH. Har varken velat eller orkat ringa någon. Tänker inte låta tiden gå såhär bara för att livet har förändrats. Ett stort jävla hål är vad det här är. Jag behöver komma ut härifrån, inget annat. Hatar att jag ska jobba fyra dagar nu, söndag blir ett helvete (07.30-20.30). Det som inte dödar, det härdar. Imorgon börjar mitt nya liv.

P.S. Låg och tittade på Animal Planet igår, plötsligt var det en dokumentär om brugdar. Log inombords och tänkte tillbaka på back in the days á la 2001. Carolina vet, visst var det tider det.

Finns väl egentligen inga ord. Det får bli osagt. Jag vet, vi vet. Jag tror det räcker så.

Jag saknar dig redan, så sjukt jävla mycket.