När man inte har fått ett enda svar på ett halvår börjar man tappa både hoppet och lusten. Men när inboxen plötsligt innehöll det mest oväntade mailet just nu, insåg jag att ett enda beslut kan förändra mitt liv totalt om några månader. I’ll be far far away. Hjälp, detta är ju sjukt. Jag är glad, men rädd. Det är en lång väg kvar, men chansen finns. Vågar man ta den?

Efter en veckas ledighet kan tre slitsamma jobbdagar vara hårt. Imorgon får jag äntligen sova ut, för då är jag leedig! Och på fredag jobbar jag kl 07.30-16.00, sedan blir det hem och duscha och därefter vidare till Carolina på kvällen. För då är det ingen vanlig dag, det är hennes födelsedag. Det där med smörgåstårta har helt klart blivit en tradition, och det ser jag redan fram emot. (Trots allt så äter man bara det på ett enda ställe ju, nämligen hos familjen Berthlin, för vem gör smörgåstårta dessa dagar?) Ska bli kul att träffa mina kvinnor också, har knappt setts i sommar. Det är ju lite sjukt ändå, det är skandal.

Efter fredag kommer lördag, DÅ DÅ DÅ DÅ ÄR JAG LYCKLIG!

Tack Emma för en underbar resa! Veckan var hur bra som helst och vi har haft det riktigt roligt och mysigt varenda dag. Lovely! Håller på att ladda in bilderna på datorn, så det kommer inom kort.

Måndag. Tillbaka till verkligheten, och fuck världen. Fuck misslyckad jobbansökan. Fuck höst. Fuck kommunaltrafik. Fuck att vara bitter. När klockan återigen ringde kl 05.30 imorse efter ynka fem timmars sömn var det botten av allt. Jag kan inte längre skjuta upp framtiden och jag inser att om 2 veckor kommer jag stå där som en idiot utan varken liv eller plan. Negativ idag, jaa.
         Pallar inte, om jag bara hade NÅN idé om vad jag vill göra vore det så mycket lättare, men jag vet inte ens vad jag vill göra om två veckor då kalendern är totalblank. Knega på Arlanda i höst? Nej. Plugga i höst? Nej. Resa i höst? Vore grymt. Men var då, och med vem  och vilka pengar? Gå i ide? Ja tack! Behöver peppen just nu. Denna vecka siktar jag mot lördag, och jag längtar så mycket! Vet inte hur jag har klarat mig dessa två månader, men jag lever än.

Ska dränka min negativa energi i massa toblerone och Sex and the city. Wo-ho!

Bah, ar sa sjukt javla trott och utmattad for tillfallet. Emma ligger redan och sover som ett litet barn pa sangen. I vanlig ordning har vi gatt runt precis hela dagen, men shoppingen gick mindre bra for min del. Har endast kopt ett diadem och annu ett par orhangen (masta sluta snart) idag. Men men, har helt enkelt inte varit min shoppingvecka denna vecka, men positivt ar att jag har den feta lonen kvar nar jag kommer hem.
           Ikvall unnade vi oss en middag ute. Vi akte till Leicester Square och at pa ett italienskt stalle med en bitchig servitris som inte fick nan dricks. Vi hade varken lust eller ork till att ga ut tredje kvallen pa rad, sa vi akte hem och snart ar det sangen. Vi ska upp tidigt imorrn och stada koket och sa innan vi tar en sista runda i stan innan vi aker till Heathrow, bluh.
            Igarkvall hade vi bestamt traff med gamle kare Richard, som ju faktiskt bor utanfor London. Hade inte sett honom sedan studenten sa det var riktigt kul att ses igen. Vi traffades i South Kensington vid halv tio, och Richard hade med sig sin kompis Matt, mycket trevlig kille. Vi gick till nan fancy bar och tog en drink sedan vidare till en pub for ytterligare forfriskningar. Nagra timmar senare hade vi hunnit aka fyllesubway och random taxi till en klubb som heter Fabric. Kon sag galet lang ut men vi kom in ratt fort anda. Fabric var ballt, sa stort att man gick totalt vilse pa vag till toaletterna, en stor letdown var dock den daliga house/techno som spelades pa alla dansgolv. Vid tretiden slapade vi oss hem, lagom fardiga. Vi haffade en nattbuss som vi tog mot Putney, synd for oss att den tog 55 min. Vi var doda nar vi stupade i vara sangar vid fem. Anda gick vi upp 10 imorse, inte konstigt att vi ar sa javla trotta. Det var hur som helst en bra och rolig kvall. Emma skrattade sa hon grat nar vi kollade pa bilderna imorse, fraga mig ej varfor. Hon ar en quasi. Idag traffade vi Richard igen for att ga en runda och ta en ol. Annars har vi mest varit oseriosa och garvat at daliga skamt.

Jobbigt tangentbord, god natt!

Hello folkes. Sjukt nog ar det redan fredag och imorgon maste vi satta oss pa planet hem igen! Vill inte! Veckan har varit sjukt bra hittils i alla fall, och innehallit allt mojligt. Vi har gatt runt massor och sett massa delar av staden, Covent Garden, China Town, Soho, Camden, Kensington, Hammersmith, Hampstead, Picadilly, Oxford street, Regent street osv osv. London ar en grym stad, och jag vill inte aka hem an! Nu vantar Emma pa mig, vi ska ut och forsoka shoppa mer desperat i sista sekund. Har lite angest for jag har shoppat for LITE, haha. Har hittils kopt en klanning, tva toppar, en kjol, tva par orhangen, nagellack och undies. Battre kan jag!

Jag är sämst på att packa. Slänger ner way too much i väskan och inser sedan att jag inte ens borde ha med hälften. Att prioritera är sedan det största problemet, vill inte ta ur nånting alls ur väskan. "Men den här kommer jag säkert vilja ha nån gång, och den här och den här blabla." Ja, nu har jag gjort mitt bästa i alla fall, min plan är ju att komma hem med en lite fullare väska på söndag! 
         Det blir tidigt imorrn. Upp och ta bussen till Arlanda, kanske ska ta en sväng förbi jobbet och jävlas lite med de stackarna? Moaha! Jag är taggad, och London blir ett grymt härligt återseende! Ha det bra folkes, för det kommer vi ha.

Bye va!

Vidrig känsla imorse när alarmet ringde kl 05.20 och jag insåg att jag var tvungen att gå upp för att ta mig igenom veckans sjätte arbetsdag. Men what to do, var zombie och höll på att missa bussen. Ännu mer zombie på bussen, somnade nästan och kände mig som världens mest ynkliga människa. Kom till Arlanda tidigt, sminkade mig och gick sedan till jobbet. Sjukt stressigt även idag, vafan har folk ingen mat hemma eller?! Till slut slog klockan halv tre och kvällspassarna kom in och jag fick ta rast. Var svinhungrig, att inte äta mellan 05.30 och 15.00, och sedan springa runt och döstressa hela dagen tär på en. Blaha. Sen fick vi jobba över en kvart för vissa människor är allmänt sega. Fick i alla fall skjuts hem av min snälla bror när jag slutade vid kvart över fyra, skönt att slippa svettbussen.
            Igår morse var den värsta morgonen på länge. Hade långt ifrån vaknat när jag kom till jobbet. Skulle ställa mig och göra sallader när jag såg att salladen var slut. Gick in i kylrummet och skulle lyfta ner en kartong med sallad som stod på högsta hyllan. Sträckte mig för att nå, och på vägen ner råkade jag stöta till en kartong på hyllan under. Kartongen gled av hyllan och ramlade pladask på golvet upp och ner. Man hörde nog på lång väg hur jag svor. Kartongen innehöll 30 råa ägg, som nu låg på golvet, inte längre lika hela. Var bara att ställa sig och torka, vilket tog hundra år och jag blev ännu mer stressad inför öppningen. Jag är alltid en klant på morgonen, men som sagt, det är alltid lika kul efteråt. Men i studens hetta ville jag mest sätta mig på första bästa buss hem och sova. Shit happens.
           Trots jobbhelg har jag hunnit med en del ändå. Middag på stan med mamma i fredags, mycket gott och trevligt. Igår släpade jag mig ner på stan igen, trots att jag var död, för att ta ett glas med Madde och Gabbi & co. Ville inte dissa brudarna, har knappt träffats på hela sommaren, sjukt nog. Jocke & co spelade på Blå och var sjukt grymma. Ville egentligen inte dra hem vid tio, men var så illa tvungen. Den korta stunden var i alla fall värd.
           Nu ska jag unna mig glass (lasten) och Sex and the city, klyschigt, men sitter inte fel. Imorgon blir det packa, FÖR PÅ TISDAG ÅKER VI! Jag är pepp pepp pepp! Och efter London är det inte lång till den 30 augusti, dör av längtan!

Jodå.

ÄNTLIGEN HELG, WOOOHOOO! Faaaaaan vad kuuuuuuuuul.
Nej, juuuuste! Jag ska ju jobba hela helgen också!

Bitterjävel.

Idag gjorde jag bort mig rejält på jobbet. En engelsk man kom och skulle köpa mat och ett glas vitt vin. För stunden var jag på väldigt bra humör eftersom jag nyss hade fått ett samtal som gav mig en gnista hopp. I alla fall, jag var överdrivet trevlig och glad mot mannen, och hade precis löst in rastkassan. Jag frågade om han ville ha ett glas vatten till vinet och gav honom en bricka etc. "What a lovely service!", sa han.
           Jag slog in alla hans varor i vanlig ordning, men mitt i gladheten råkade jag trycka på en hel flaska vin istället för ett glas. Trots att han var icke-svensk reagerade han på summan, och frågade om det verkligen kunde stämma. Jag trodde bara jag hade råkat trycka in på rött glas istället för vitt glas, inte en hel jävla flaska rött vin. Så jag log bara och sa typ "No, it’s the same price for red wine". Då sa han "Are you sure?", och kollade lite tveksamt. "Yes I am!", sa jag, och drog jag hans kreditkort, och en sekund efter kollade jag på skärmen och insåg vad jag just hade gjort. Ett glas vin och en pizzaslice för 261 spänn, jotack. Eftersom det var void, aka felslag, med kreditkort var jag tvungen att ringa kontoret så att en av cheferna skulle komma. Där stod jag och skämdes med min "lovely service" medan hans mat blev kall. Till slut kom Lena och skulle fixa skiten, men såklart fungerade ingenting. Allt var bara otroligt pinsamt och irriterande, och det slutade med att mannen fick tillbaka mellanskillnaden i cash. Han såg sjukt arg ut när han gick, sorry.
             Nu är jag hemma, och vill mest sova. Är ledig imorrn, underbart! Mindre underbart att jag jobbar torsdag-söndag dock. Ingen helg där inte, men så är det.
             Btw. Har kollat statistiken på bloggen de senaste veckorna. Tydligen brukar det vara runt 10 pers som läser om dagen. Nog för att jag bloggar för min, och mitt eget minnes, skull, men who are you people? Skriv nått vettja. God natt.

Alltså, nej.

Åh, sådan underbar lördagskväll. Timmars spöregn över Zinken och en förstörd frilla kvittade. Carolina, hallå igen! Tionde gången gillt, lite sjukt. Jonas var pricken över i:et. Min hals värker fortfarande. Ett sista avslut med Hjärter dams sista sång var det enda jag behövde. Läskigt många minnen dök upp, på gott och ont. L får tala för mig ännu en gång.

"Där elljusspåren ledde hem till middagstid
där allting var modernt runt sjuttiosju
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där bodde jag, där bodde du
där bodde jag och du

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du."

Nu måste jag firra mig, sedan ta bussen till jobbet. Hallelujah.

För en halvtimme sen kändes allting lika hopplöst som igår. En kort konversation med en gammal vän på msn, en runda ner på stan senare. Lycka. Ikväll bär det av igen, en nostalgitripp till Zinkensdamm.

Sommar 06, time of our lives.

Klockan är halv nio, och jag skulle kunna somna när som helst. Denna jobbvecka är lagom kul, och hälften är inte ens avklarad. Imorse kl 06.30 på busshållsplatsen, typ storm och piskande spöregn, kallt, grått och jävligt. Det enda jag ville göra var att springa hem, sova länge och ligga i sängen framför tv:n hela dagen, men icke. 
        Dagarna är schizo, ena stunden dött andra stunden galen rush. Igår kom det inte mindre än TRE spanska knattefotbollslag årgångarna 96, 97 & 98, med tränare, inom loppet av en kvart, det blev totalt kaos. Alla skulle ha olika saker, ingen kunde ett ord engelska, alla skrek. Pricken över i:et var att varenda jävla unge hade en knallblå tröja på sig. Det var som om hela restaurangen fylldes med typ 50 skrikande smurfar, och dom tog aldrig slut. Efter 40 minuters kallabalik försvann dom lika fort som dom kom. Sånna där random saker händer lite då och då, alltid lika komiskt. Vill bara ha helg nu, en stor letdown dock att kräftskivan blev inställd. Vad som händer nu återstår att se, är bara så trött på att jobba. Ge mig nått värt.

Vad som skulle bli en oskyldig middag på Blå slutade med en ganska snurrig och sen natt, samt en förlorad KC-virginity. Jag var mycket skeptisk först måste jag erkänna, men man skall aldrig säga aldrig! Shake på dansgolvet med "Yo mannen" och kanske en öl för mycket. Otippad men skön kväll! Haha!
       Åhh, jag vill inte jobba imorrn igen. Schemat för veckan: Måndag-Fredag 07.30-16.00, ork. Ser dock fram emot nästa helg, kräftskriva i Dalis! Det skall bli kul, och jag saknar mina trogna kompanjoner, Madeleine och Gabriella. Harry P ftw.

Idag gick jag upp halv tolv, välförtjänt sömn efter en massa jobb. När jag kollade mig i spegeln såg jag att jag hade skitstora och röda liggmärken över halva ansiktet, såg ut som jag hade blivit brännskadad typ. Som tur var är dom borta nu, och det tyder väl endast på att jag sov gott i natt.
          Tog en stund innan jag kunde somna dock, för mycket saker i huvudet just nu. Framtiden, hösten, ångest. Vad ska man göra av sitt liv liksom? Det hade känts så tryggt att bara få återvända till skolan i slutet av augusti och slippa tänka. Slippa fatta egna beslut och fundera över vad det är som händer. Vad ska jag göra? Jag vet att jag inte är ensam om att tänka så, men situationen man befinner sig i just nu är ju bara så sjuk. I tolv år har man blivit ledd genom vardagen, man har blivit tillsagd vad man ska göra, man har inte ens behövt fundera. Man har blickat framåt, till nästa vecka, nästa jobbiga prov, nästa månad, nästa sommarlov, nästa årskurs osv. När jag blickar framåt idag ser jag ingenting, för jag har ju ingen aning om vad som finns där. Hur klyschigt det än må låta, så helt plötsligt har man hela världen framför sig. Men frågan är bara vad fan man ska man göra av den?
             Blöh. Vad händer idag? Äntligen helg i alla fall, men regnet öser ner. Hade tänkt åka in till stan och kolla på Pride-paraden, men det känns inte kul alls i detta väder. Något dyker väl upp, det brukar det göra. Eventuellt middag på Blå, vi får se.
             Jag har inte kunnat prata med Oliver sen i söndags. Han är i norska fjordarna och har ingen mottagning. Pallar inte höra den där rösten en gång till. "Numret kan inte nås för tillfället, var god försök igen om en liten stund". Håll käften kvinna. Jag längtar till den 30 augusti. En dag är så mycket bättre än ingen dag. Jag hoppas tiden går fort. Plutt.

hw3yhkedufhwriqu6j.