Ah, jag är så sjuukt sugen på att köpa ny kamera! Min D50 har snart 3 år på nacken, och det märks verkligen. Är dessutom rätt trött på den, vilket har lett till mycket mindre fotande på senaste tiden jämfört med för några år sen. Har nu suttit och suktat länge och läst recensioner, på min önskelista står D90 eller D300. För tillfället har jag ju råd (även om jag kommer vara lite ruinerad efteråt), men D300 känns lite väl dyr för mig just nu. Vore verkligen underbart med ny kamera innan jag åker, kommer fota som en galning där, det vet jag redan nu. We’ll see, helt enkelt.

Bangante.

Att göra ingenting passar mig bäst en dag som denna, när man är helt slut efter en jobbhelg. Sömnbrist, stress och idiotkunder. Inte nog med det så ställde jag upp att jobba igår OCKSÅ, så sovmorgonen imorse var jag väl värd.
        Förutom jobb hanns med det med en visit in till stan och utgång med Emma och Axel i lördags. En kväll med sliskiga Suck n’ blow-shots (inget att rekomendera) och dans med random fighters. Mycket glada i hatten, och mycket skoj! Fick sova på Emmas sköna soffa medan Axel var gentleman och sov på kuddar på golvet, stackars barn. I söndags gick vi upp runt tio, och gick sedan och åt en sallad innan jag skulle hasta iväg för att ta tåget till jobbet, var ju lagom pigg och fräsch den kvällen. Sedan upp igårmorse för körlektion 7.30 i Märsta. Det gick rätt bra, och nästa vecka börjar min intensivkurs. Hjälp?

Allt är cp.

Denna torsdag var en mycket bra torsdag. Åkte in till stan vid halv tio och gick till Svea vaccin för att vaccinera mig mot Hepatit A + B, inför the big trip. Tog dock bara en spruta idag, ska ta nästa om fyra veckor, och sen den sista när jag kommer hem, då ska det tydligen hålla i 25 år, jahaja. 
       Efter en liten spruta gick jag därifrån med plåster på armen och kollade runt i affärer i jakt på ja, sommarkläder. Lycka till nu. Är i stort behov av minst 2 par shorts och annat, men det går knappt att hitta alls, lite sämst. Och så ser man massa snygga höstkläder, jackor, skor, stickade tröjor som man bara vill ha. Men det vore sjukt ovärt, med tanke på att jag inte ens kommer uppleva vintern över huvud taget denna säsong, om allt går som planerat dvs. Lite konstigt känns det. Gick i alla fall runt halva stan utan någon större framgång, spenderade inte ett öre. På gott och ont. Måste handla saker innan jag åker, men det löser sig. 
       Vid ett hade jag och Jonas bestämt träff. Vädret var helt underbart, inte ett moln på himmelen och strålande sol, så vi bestämde oss för att ta en promenad. Vi gick ända från T-centralen till Rålis längs vattnet, och det var hur fint som helst, man kunde gå i bara linne utan att frysa. Bara en sån där perfekt dag helt enkelt. Vi köpte oss lite picknick på Vivo och satte oss sen i parken i solen. Efter den trevliga lunchen avslutade vi med varsin glass innan vi hoppade på tunnelbanan. Mucho trevligt, alltid lika kul att träffa Jonas dessutom. 
       I helgen blir det jobbjobbjobb, det ser jag verkligen inte fram emot. Sämst att vara extra när man bara får pass på helgerna nu, då är alla andra lediga och kan göra saker. Men behöver cashen så jag tog passen, fredag, lördag OCH söndag. Där var min helg då, kommer inte få sova så mycket heller eftersom jag har kvällspass till halv elva på fredag, och sen heldag på lördag från åtta på morgonen. Sen ska jag väl försöka klämma in utgång på lördag ändå? Pressat schema, för en gångs skull.

En crappy mobilkamera är bättre än ingen kamera, tack Jonas för dagen!

Hej barn. Idag var jag ute och körde med papi i en och en halv timme. Vi körde till Märsta, tankade, tvättade bilen, sedan körde vi till Steninge, tillbaka till Märsta och sen till höger i tullen och hem via gamla Uppsalavägen. Det gick bra dessutom. När vi kom hem bytte vi fordon och tog en tur med båten. Sjukt fin dag idag. Min rastlöshet ledde senare till att jag storstädade rummet. Men som vanligt, ge det en vecka och det är "TT" igen. 
      Senare blev det chillkväll med Joje, Lillie, Carro och Jon hos mig med Dvd-TP. Jon vann, men han har ju varit med i leken lite längre också, får skylla på det. Har åtminstone lärt mig en sak ikväll, och det är att E.T står för Drew Barrymore på finska. Imorrn blir det jobb va.

Har nu grinat mig igenom Sex and the city-filmen. Ja, gråtit, till Sex and the city! Men med tanke på att jag gråter till det mesta så kanske det inte är någon enorm surprise. Värsta gråtfilmen som nånsin skådats hittils är fortfarande The Notebook, utan tvekan. Kunde inte andas för jag grät så mycket, ungefär en hel toarulle gick åt, med tanke på att även Oliver låg och snyftade, jodå! Ah, vem älskar inte gråtfilmer. Det är skönt att gråta, när det är för rätt anledning. När det är för fel anledning är det förmodligen det värsta som finns, det är sånt man helst vill glömma, men det är omöjligt. Tro mig. 
         Har även pratat i telefon med Carolina, vi satt och diskuterade ingenting i kanske en timme och klagade på livet (läs: Sigtuna), men vi kom inte fram till så mycket. Hann också skicka ett MMS med en bild på min svävande tå till de ljuva tonerna av Moonstar, så kul kan man ha en fredagskväll. Carro skrattade i alla fall, väldigt mycket också! Jaja, men imorgon blir det grisfest, eller?

Jag avlider.

Nog för att jag har varit med om horoskop som verkligen inte stämmer in nånstans, men detta tar alla pris!

Faaan vad kallt det är! Jag frös när jag vaknade, jag frös på bussen, jag frös i Stockholm, jag frös när jag väntade på min körlektion i Märsta och jag frös när jag kom hem. Man är helt enkelt inte van vid sjugradiga mornar efter några månader av så kallad sommar. Snart åker väl vinterjackan på också, bluh.
       Fotade de nya på EBT idag till hemsidan, kollade lite i Västermalmsgallerian. Hittade en väldigt fin halsduk på Indiska, men insåg sen att jag bara ville köpa den pga shoppingabstinens, så jag sket i det. Starkt gjort. Efter det hoppade jag på tåget och åkte mot min körlektion. Den gick faktiskt bra och mitt första intryck av läraren var väldigt positivt. Vi körde lite runt Märsta, ut mot Arlanda, Odensala, Norrbacka etc. Ja, nu har jag bestämt mig för att satsa. Intensivkurs it is, 20 lektioner! Tre pre-intensiv-lektioner nästa och nästnästa vecka, sedan blir det två intensiva veckor med 14 lektioner eller så, sedan några extra veckan därpå. Uppkörning veckan efter, två veckor efter det åker jag. Om det skiter sig och jag kuggar uppkörningen, och inte hinner fixa det innan det bär av, så får det väl bli så då. Låt det bära eller brista. Vettefan hur det kommer gå, men nu kör vi, bokstavligt talat.

Det känns inte som söndag, har tänkt hela dagen att det är måndag. Men icke, imorgon är det ny vecka och nya möjligheter, ehe. Kan ej låta tiden gå som förra veckan, dags att rycka upp sig nu va. Imorgon är det dessutom LÖN. Allt mitt slit i augusti åker rakt in på kontot, det gillar jag. Ska dock försöka spara nu eftersom jag kommer jobba mycket mindre nu de kommande två månaderna innan jag åker. HJÄLP, JAG ÅKER! Fortfarande svårt att förstå.  
      Igår fyllde min lilla lillebror 14 år, lite sjukt ju. Jag var ju själv 14 nyss! Om 4 år får han liksom gå på krogen, och då är jag fan 23 to be, undrar vad man gör då. Tyckte det var igår vi klädde ut honom i rosa prinsessklänning och läppstift och låste in honom i min graderob och lät honom vara statist i Skabbotörerna. HAHA! Alltså, ja.

- Emma, ska jag trycka på den röda knappen?
- MEN AXEL DU FILMAR JU DITT JÄVLA PUCKO!!!!

Humor om något. Vi åkte i alla fall till Uppsala för att spela bowling, för det ville födelsedagsbarnet. Jag har tappat mitt flow måste jag erkänna, men fick till två ynka strikes åtminstone. Efter bowlingen åt vi middag också, sjukt god lax. Vi körde även förbi Loves blivande lägenhet. Herregud, han flyttar snart den lille juristen. Kommer bli galet tomt här hemma, men jag ska inte säga så mycket. Han är ju bara i Uppsala, men jag ska släpa mig ända till Västindien. Kommer bli öde hemma ju. Saker förändras, bara att acceptera antar jag. Sad, but true, på sätt och vis.
          Var bitter igårkväll, för jag ville helst åka in till stan och gå på Emmas och Jimmos inflyttningsfest. Men festa går icke när man har morgonpass dagen efter. Sov piss inatt tills kl 05.30 då det var dags att gå upp igen. Fyfaaen vad mörkt det var ute. Sjukt vad fort det går, för två veckor sedan var det ljust när jag gick upp så tidigt. Det blev värre när jag klev utanför dörren, kändes som minusgrader och nordpolen. Tog motvilligt på mig höstjackan, men frös ändå hela bussresan. Om två månader är jag på en strand i bikini, stackars mig eller?

Skithöst, men rätt mysigt ändå.

Gulle.

När man för tillfället inte har något inplanerat jobbpass (till skillnad från de flesta man känner) och när ens pojkvän leker sjöman i Medelhavet, får man ibland jobbigt mycket fritid, vilket i sin tur leder till ovanligt mycket tv-tittande. Ohja. Nu har jag följt "Vem kan slå Filip och Fredrik" de senaste kvällarna. Ja, de har blivit lite av två små sellouts, men i alla fall. Killen som tävlade verkade ju rätt så bright, tills det var dags för landskapen. Jag började seriöst skratta högt framför tv:n. Han hade nämnt flera landskap innan utan problem, sedan slänger han ur sig "Stockholm". STOCKHOLM?!  Rätt åt honom att han inte vann den där halva miljonen. Nae, ba koja. Tyckte lite synd om na, speciellt när en liten sketen boll tog ifrån honom allting. Men sånt är livet när man tror att Stockholm är ett landskap.

Ja, jag har för mycket fritid. Idag var jag nere på stan i fyra timmar och fikade/åt lunch. Sen när hade jag tid med det? Jag skulle aldrig bli en bra desperat hemmafru, skulle ju bli galen.

Har suttit i över en timme och läst igenom gamla inlägg. Så sjukt mycket vrede.
Fy fan, hur livet förändras. Allting handlar ju egentligen om tillfälligheter. Allting.
Det kanske är det som gör livet så spännande i slutändan.

Men vi har ju trots allt fortfarande skumt mode och discomusik.

Bortser från tomheten, från att en vecka gick för fort och från att jag redan saknar dig sjukt jävla mycket. Nu ska jag tänka framåt, punkt slut. Om två månader åker jag, på riktigt. It’s official, biljetten är bokad. Skrämmande och sjukt, men väldigt roligt. Med tanke på hur pass mañana dom verkar vara där borta har jag inte fått så mycket konkret info än, mer än att jag kommer jobba på hotellet och i restaurangen, med service och eventuellt lite reception. Exakt lön, mat, boende? Allt sånt lär jag få reda på när jag kommer dit. Lönen är dock inget att hurra för, men pengarna är nog den sista anledningen till varför jag gör detta. Jag är redan nervös, och jag antar att tiden kommer gå sjukt fort. Plötsligt kommer det vara den 7 november, och jag kommer stå där på Arlanda, med resväskan i handen och gråten i halsen. Som en liten fågelunge som ska lämna sitt bo. Shit.
        Idag vaknade jag kl 12.00, av mitt mobilalarm, som jag hade ställt för att hinna avboka min körlektion. Bojkottar den gamla trafikskolan med arga kvinnan, funderar på en intensivkurs istället. Jag vill verkliga hinna med körkortet innan jag åker, men tiden är knapp. Vill bara ha det överstökat, check på listan liksom, men jag får bara ångest när jag tänker på det, vet ej varför. Skitsamma just nu, det ordnar sig.
        Förutom att vakna och laga omelett har jag inte gjort ett skit på hela dagen, men det känns förvånandsvärt ok. Farmor kom förbi och var pratglad som vanligt. Vi satt och diskuterade livet lite, sedan ville hon gå upp på mitt rum. "Är det stökigt som vanligt?" Ja det är det. Städade sedan rummet efter den piken. Måste ta tag i något.

Älskling.

Ibland känner man sig fan ensamast i världen.

Ok.. hjälp. Jag har tackat ja? I november (tror jag) åker jag. Kommer kännas sjukt att återse paradiset efter sju år. Jag vet inte vad jag håller på med, vet inte ens om jag vågar. Om jag vågar lämna allt och klippas av totalt från vardagen och allt som händer här hemma. Åka själv till andra fucking sidan av jorden och vara borta i ett halvår, helt jävla ensam. Det faktum att jag är ensam är inte det som skrämmer mig mest, det är nog det som är det minsta problemet, det värsta är bara att jag inte vet vad jag ger mig in på. Det går inte ens att sätta sig in i situationen. Just nu är allt kaos i mitt huvud. Körkortshelvetet ger mig ännu mer ångest. Allt får lösa sig innan dess. Visst finns det återvändo, men jag vet att jag skulle ångra mig resten av livet om jag tackade nej?

Veckan hittils har varit underbar. Och det är fortfarande långt kvar till måndag.
Jodå. Vill inte tänka på att du ska åka igen.