Nu sitter det på karmakontot
Oj. Vet inte hur många gånger jag tänkt logga in här och skriva nått skit. Har aldrig blivit av. Har saknat att skriva skit. Det tar på krafterna att uppdatera en ganska så censurerad och utförlig reseblogg. Jaja, vad gör man inte för att göra alla där hemma nöjda. Är ändå glad att jag skrivit så mycket jag orkat på resebloggen, man glömmer lätt allt som hänt på fem (!) månader.
Har insett de senaste dagarna vilken stark inverkan det psykiska tillståndet har på kroppen. Ni vet, känslan av en fet knytnäve som trycks in i magen konstant. Kändes bättre imorse. Nojan är still där, fuck. Sedan har jag en miljon saker att deala med när jag kommer hem, saker som jag bara trängt undan. Relationer, praktiska grejer, framtiden, det förflutna. You can run, but you can’t hide. Shit. Samtidigt ler jag inombords när jag tänker på hemma. Ambivalens. Tvivlar på att någon ens läser här fortfarande, men vad gör det.
