Jag är trött. Förvirrad som vanligt. Nytt hem har jag också, det känns bra, tror det kan bli väldigt bra här till och med. Är helt slut i kroppen efter idag. Tack Love! Hade fan burit grejer fortfarande om jag inte fått hjälp av en handy bro. Mycket uppskattat. En del saker kvar att fixa, men det mesta är på plats. Dagen toppades med en mysig adventsfika, riktigt värt. Årets första glögg och årets första lussebulle. Underbart. Allt känns konstigt, hela jävla jag. Men det hör ju inte till det ovanliga. Tomrummet är påtagligt Veckan är oförutsägbar. Sömnförsök nu, godnatt.

Lördag. Allt går lite långsammare. Startsträckan är lite längre. Gårkvällen var riktigt kul, så det får det helt klart vara värt! Det brukar bli så, att när man inte har några förväntningar alls så blir det som roligast. Värre är det när man har byggt upp scenarion i förväg som sedan inte inträffar, been there done that för många gånger. Guess I got too excited when I thought you were around. Lite så. Har alltid varit så, vem det än har gällt. Men hoppet är väl det som driver människan vidare, eller något.
           Är i full gång med flyttpackning, sjukt tråkigt är det faktiskt. Ser inte fram emot att städa skiten sedan, men det är nog inte så farligt. Fördelen med att bo på 18 kvadrat. Jag är spänd inför mitt nya place, hoppas man inte dragit en nitlott liksom. Skulle bli otroligt besviken om det skulle visa sig suga. Nä, men det kan det inte göra. 
          Faktum kvarstår att sysselsättning, och att hålla ett sken uppe, är den enda lösningen för att inte behöva tänka på det. Jag är säker på att när jullovet kommer, och jag åker hem till kära hemma i några veckor så kommer hela hösten slå tillbaka på mig. Later.

Har haft en positiv känsla under hela dagen. Till och med imorse när jag vaknade, trots att antalet sömntimmar inte var mycket att hurra för. Seminariet var segt och inte speciellt givande, men även då kände jag mig positiv. Vi redovisade vårt arbete so far, utan att ha förberett ett skit, så jag fick ta tag i det och freestyla i några minuter. Gick bra! Det är min tekopp det där med skitsnack och lite skådespel när det verkligen krävs. Idag har jag dessutom tillverkat mitt första egna smycke efter jobbet, jag satt fan i en timme som världens nybörjare och kämpade med rätt mått, klämpärlor, berlocker och tänger. Men resultatet blev över förväntan, very nice armband. Och mer ska det bli! Riktigt roligt.
             Sitter och dör lite av uppsats-pm-ångest, ska in på tisdag och jag är helt bakom flötet. Morgondagen ska spenderas på Carolina och mikrofilmsarkivet, party. För övrigt, dagens stora fråga är hur många burkar Euroshopper-tonfisk jag har konsumerat de senaste månaderna. Skulle nog må dåligt av att den statistiken, allsidig kost är överskattat. Lunchlådan imorgon är given.

Tror verkligen på att materiell glädje kan lyfta upp mig för tillfället. Min nya top är fab, och fan värd 400 kr. Skorna är jag däremot tveksam över, ska fiska efter smakråd innan jag bestämmer mig. Öppet köp is the shit. Dagens tråkigaste köp var utan tvekan cykellampor på Classe för 80 spänn. Men hey, hellre det än två lax i böter om man blir tagen av the police.
           Förutom shopping har jag ätit lyxlunch med mina kära klasskompisar. Så jävla värt med en god sallad, helt oslagbart. Har även hunnit med att fika med Linnea och Lillie som besökte Uppsala idag. Sånt gör mig glad. Jag vill bara ägna mig åt saker som gör mig glad nu. Jag vill bara hålla mitt fiktiva sken uppe, för det hjälper ärligt talat. Kvällarna i ensamhet framför plugg är värre, då slår det till. Så jävla hårt. Men jag orkar inte, jag orkar inte titta tillbaka längre. Det finns ingenting kvar att göra, säga, ångra, fundera över. Det är slut på det förbannade deppsnacket nu. Jag lägger ner. Från och med nu ska jag inte plåga er med sådan skit här. Jag vill vara en positiv människa jämt, och det tänker jag jobba för att bli. Åtminstone försöka, kan inte lova något.
            För övrigt gick jag upp 06.30 imorse för att få en bra plats i vaccinationskön på Hum C, fett värt. Snabbt som satan gick det och det gjorde förvånandsvärt ont. Brukar inte bry mig alls om sprutor och allt vad sjukvård innebär, är så otroligt härdad efter allt jag gått igenom. Men denna var painfull. Får se om jag drabbas av alla de dödliga biverkningar man läser om. Time will tell.
           Tiden fram till jul kommer bli intensiv om något. Ska hinna skriva den förbannade uppsatsen. Retorisk situation: Folkomröstningen om kärnkraft 1980, kuuu-huuuul. Nat. Ska även hinna hålla diverse olika tal, flytta i helgen, fylla 20 år nästa helg (palla?), jobba och fota i pärlaffären, roa mig, fixa julklappar, styra upp mitt liv. Kanske fortsätta spela, göra ett eller flera mål till. Mest för att uppfylla bekräftelsebehovet och ersätta tomheten och ångesten med det där underbara lyckoruset. Men hur det blir med den saken är jävligt oklar. SCHIZO. Fattar inte att jag fortfarande anstränger mig, men har inget bättre att lägga ner energi på just nu. Flummigt snack jag vet, men det är inte meningen att ni ska förstå helt. Igen. Borde även jobba mina sömnproblem. Snart är det jul, jag längtar. Jag vill vara glad denna jul, genuint jävla glad.

Aldrig aldrig aldrig titta tillbaka. Aldrig igen. Nu stänger jag av. Nu är det officiellt. Det finns inget mer att säga. Inse en dag att du kastar bort någon som bryr sig på riktigt. Inget nämnt, inget glömt. Kommer aldrig att glömma.

Överkonsumerar te. Stirrar ut genom fönstret. Lagar mat. Missbrukar Facebook något enormt. Bläddrar fram och tillbaka i kalendern. Skriver att-göra-listor. Tänker på hur extremt mycket livet och jag förändrats. Överlägger med mig själv huruvida matchen fortfarande pågår eller inte och tappar hoppet om mig själv totalt. Stirrar på mobilen jag numera har påsatt. Oroar mig över framtiden i vanlig ordning. Gör precis allt annat förutom att träna på mitt argumentationstal jag ska hålla imorgonbitti. Måndag måndag måndag.

Återspeglar verkligen vad som kretsar i en människas huvud. Ibland nästan läskigt mycket. God morgon.

Is the way to go, eller? Fan alltså. FAAAAN. Blir inte klok på mig själv. Nej hörni, för övrigt är jag lite puckad som blev övertalad att gå ut igår trots att jag kände att halsen började må dåligt. Man lever bara en gång, sa jag visst och drog in i dimman. Trevlig kväll dock, över förväntan. Däremot kände jag verkligen att man bara lever en gång när jag vaknade imorse och halsen värkte förbannat mycket. Dåligt Emma, mycket dåligt. Det har visst blivit lite väl mycket fest den senaste månaden, inte helt okej faktiskt. Inte konstigt att min stackars kropp säger ifrån. Såhär har man inte levt sedan hösten 2006, den perioden var inte att leka med. Unga och oförstörda! Snart är man en gammal hagga, om två veckor rättare sagt. Ska njuta av att vara dum tonåring lite till så länge.
            Nästa vecka drar pluggbomben igång. Uppsats med min skadade grupp som jag redan inte pallar med. Plus argumentationstal och annat. Lösningen blir en rehab-plugg-helg hemma, ljuva hemma! Kanske lyckas kurera mig till måndag. Försöker fortfarande tränga undan all skit, går väl inte så bra. Speciellt inte idag.

Känns som att bubblan jag levt i den senaste månaden håller på att spricka. På riktigt. Man kanske var naiv om man trodde att den där positiva känslan över livet skulle hålla i sig. Det förflutna och vardagen hinner ikapp förr eller senare. Tror något har dött i mig de senaste dagarna. Orkar inte ens reflektera över allt som hänt. Varje dag är ett fett jävla frågetecken. And so am I. Hatar att konstatera det, men jag oroar mig redan för våren. Vad håller jag på med? Vad gör jag? Vad vill jag? Tre år känns som en livstid. Är så förbannat rädd för att misslyckas eller ångra mig.
          Ett ljus i denna veckas mörker är i alla fall grejen att jag flyttar om två veckor! Helt galet random, och tur hade jag. Hyran stiger och det blir fan saftigt i längden. Men man lever bara en gång, och jag vantrivs lite halvt i detta shithole. Nä, det var en överdrift. Men detta blir förhoppningsvis väldigt mycket bättre.

Allt kan dra åt helvete.

Har ännu inte bjudits på någon otur idag. Jobbet gick smärtfritt till och såg dessutom nyss att jag har fått VG på ena delkursen, skrivkursen. WEY! Bra poäng också, känns bra att man inte har tappat det helt. Tentorna för grundkursen är även rättade, men måste hämta dem i skolan så det får bli nästa vecka.
        Nu är jag taggad för en nykter och lugn helg. Ikväll blir det god middag (för ovanlighetens skull) och lite Idoltittande hos Joanna. Imorgon ska jag umgås med mina bruds. Söndag bjuder om planen kvarstår på huvudstaden. Känns otroligt konstigt att jag vistats där så lite de senaste månaderna. Under två år var Stockholm tur och retur en del av min vardag. Konstant. Och jag kommer alltid att älska den förbannade staden, så mycket bra men också så mycket dåliga minnen som jag förknippar den med. Där ska jag hamna mer permanent om inte allt för många år. Jag har ju min vision om en perfekt lägenhet på Söder, mitt i smeten fast på en fin tvärgata. Keep on dreaming säger jag bara, måste göra karriär först kanske? Och hur det blir med den saken är ju ganska oklart. Hoho.

Gode gudars.

Vaknade med halsont imorse, detta är verkligen inte bra. Vägrar blir sjuk, jag som aldrig blir sjuk. Var sjuk på riktigt för typ tre år sedan. Åker väl på nån lätt förkylning en gång om året men inte mer än så. Vi får se hur det går. Kanske får SI, vore osoft! Efter fyra koppar insektsgift med honung och lite Ipren beger jag mig vidare. Så det så.

De personliga sommarlåtarna kan antingen slå helt rätt eller helt fel såhär på morgonkvisten. Komiskt. Ännu en totalt oförutsägbar vecka väntar. Hoppas den blir något bättre än föregående. Äh, ska inte klaga. Förra veckan var bra, men inte lika bra som den kunde varit. Jahajaaaaaa. Vart är man på väg egentligen? Med hela livet alltså.

Fan fan fan fan fan fan fan.

Satte nästan mitt heliga morgonté i halsen när jag nyss läste detta. Jag har levt på en lögn, min sort står på listan. Haha! Nice med insektsgift varenda morgon. Kanske därför man är som man är.

Men det är jag fan inte. Åhåååååååååååå orkar inte orkar inte orkar INTE.