Allting är bra konstigt, hela jävla tiden. Jag tror att jag mår ganska bra just nu. Känns skumt att säga det och mena det, men jag tror faktiskt det. Efter en vår och sommar från helvetet vad gäller jag, mig och allting, så känns nuläget förvånandsvärt jävla bra. Även fast man vaknar ibland och inte vet vad man ska ta sig till, så vet man att detta liv på något vis är början på något bättre. För varje vecka som går så börjar jag känna igen mig själv mer och mer, samtidigt som jag ständigt upptäcker nya sidor. Samma grej jag kände i paradiset. Svårt att sätta ord på vad det är. Som att lära känna sig själv igen efter att totalt ha tappat kontakten. Emma 2.0. Hoppas jag. Jag vill inte, får inte, kan inte falla tillbaka dit ner.
        Jag har haft riktigt kul de senaste veckorna, även om saker ibland har sugit och känts skit så har det ofta känts positivt i slutändan. Kanske blev Uppsala en räddning trots allt, åtminstone en temporär räddning. Jag hoppas mer än något att denna bra känsla håller i sig. Jag sitter i min ganska kassa lilla lya och äter min Euroshopper-tonfisk, men det är skönt, det är bra. Ibland är det till och med ganska gott.
        För övrigt sitter jag verk-ligen på avbytarbänken tills vidare. Värmer upp lite lätt. Observerar spelet, men känner mig totalt handikappad och är verkligen inte med i matchen än. Bollen ligger hos den store målgöraren. Nu garvar jag lite, för det är inte meningen att ni ska fatta mina fina metaforer. Haha. Herregud, analysen har börjat.