Fattar allt och ingenting
Som sagt, jag vaknade upp imorse med en fet ångest. Över allt? Över vädret som skriker att vintern snart är här for real (lite senare började det mycket riktigt att SNÖA). Över den ständiga match som livet innebär, där jag fortfarande sitter fastbunden och maktlös på avbytarbänken. Över att jag knappt hade börjat på den populärvetenskapliga essän som ska in imorgon. Över det mesta med andra ord. Efter lite frukost kändes livet lite lättare och jag bestämde träff med Joanna på Hum C för att skriva på essäer som as i biblioteket. Även om dagen till största delen har innehållit facebookstalking och oseriösa diskussioner så har jag lyckats klämma fram ett färdigt utkast. Framgång. Ångest är inte bra, inte bra alls. Jag hatar ångest. För övrigt åt jag nyss den mest värda middagen på länge. Laxfilé med vitlöksstekta champinjoner och keso (höjden av lyx, unnade mig ett paket). Det är ju alltid något, som det heter.
